Del 3. Provkörning av en Ducce.

Året är 2001 när vi återvänder till vår sagas prins.

Jag har nu flyttat in i en liten tråkig lägenhet och åker omkring på allmänna vägar i 200+ på en GSX1100R. Men eftersom jag som nybliven singel nu mer råder över sin egen ekonomi så har tankarna på att förverkliga en gammal dröm återvänt. En 900SS ska inhandlas!
Jag börjar leta lite efter en lite halvskabbig och billig Ducce (jag är ju inte så noga med hur det ser ut) men det finns fan bara fina Duccar på annons.
Efter en hel del letande på nätet så hittar jag ett intressant objekt nere i Hol av alla ställen. Men av vad jag kan förstå så har den firman ganska gott rykte. Så jag ringer och snackar lite om objektet i fråga och det svar jag får är "kom ner och prova den". Ja, ja dom har ju några hojar på lagret så man kan ju alltid dra ner och prova några.

Eftersom det är 35 mil enkel resa ner till Hol så det är ju lika så bra att hyra en kärra så man kan ta hem en hoj om man skulle hitta nå intressant. Sagt och gjort, jag sätter mej i bilen och kör fyra timmar för att provköra en hoj jävel. Är jag dum i huvudet eller?

Väl nere i Hol så hittar jag en liten firma som ligger lite avsides i slutet på en grusväg. Men inne i butiken så hittade jag vad jag länge drömt om, Duccar av alla de slag. Efter att ha knallat runt och dreglat en stund (utan att hitta den hoj jag är där för att se på) så kommer Phanta fram och hälsar. Jag talar om vem jag är och varför jag är där och han börjar genast att...... Ja ni som varit där vet vem Phanta är och hur han är.

Så efter en stunds snackande och kaffedrickande så hamnar vi i ett "garage" på sidan som är fullt av Duccar och där är står även den jag är dår för att titta på.

Då utspelar sig ungefär denna dialog.
Phanta "Ta en sväng så får du känna på den" jag "Jo, ja... gör det inget om att det regnar och det bara är grusvägar här? Den blir ju skitig"
P "Nä du måste ut och köra"
J "Jag hittar ju inte här, så vart kör man"
P "Det är inget problem, det är en annan kille här som nog är sugen på en sväng och han hittar här" (säkert nån i SDK)
J "Ooki får jag bara byta om så"
P "Visst, ska du låna en hjälm"
J "Nä jag har ställ och hjälm med mej"
P "Jaha, ja, ja"

Sagt och gjort, jag byter om och kommer ut till en lagom varmkörd 900 SS. Den andre som ska ut och testa en Paso berättar vart vi ska. Men vad fattar jag när man står helt fascinerad av denna sköna uppenbarelse som avger detta underbara ljud. För första gången gränslar jag en Ducce.

För att göra berättelsen lite kortare så hoppar jag till det att jag återkommer till butiken en bra stund efter den andre provköraren som tydligen störs av det tilltagande regnet.

Phanta. "Ja hur va den?"
Jag tar av mej hjälmen.... och då är det kört! Med tindrande ögon och ett fånigt smil på läpparna så säger jag så neutralt jag kan "Jo den gick ju bra".
Jag kan ju bara ana vad Phanta tänkte "Den hojen är såld" .

Vi går in och börjar snacka affär. Ja, ja mycket snack blir det ju inte. Nå pruta funkar inte och resultatet blir en keps på köpet. Hm, Phanta är hård men rättvis. Jag fick den hoj jag ville ha och han de pengar han ville ha.
Betalning sker och ett st. SuperSport 900 från -93 lastas på den hyrda kärran.
Hemfärden sker i ren glädje och resten av året får den gamla Surzukin stå i ett hörn och skämmas.

Del 4. som innehåller första bankörningen kommer innom kort.

Del 2. Första kontakten med SDK

Sagan fortsätter -94 och brevskrivaren (som naturligtvis inte är samma person som i berättelsen) har nu två SAAB:ar, en Opel, villa, ett par hästar, katt, en GSX1100E och en Zephyr 705 samt samma sambo som tidigare.

Den stora händelsen detta år är att jag tvingas byta stationeringsort från en idyllisk lantortshåla till Vällingby. Där möts man av många nya arbetskamrater varav en av dessa visar sig dock vara lite annorlunda än dom andra, på många sätt och vis.

På det nya jobbet är vi några motorintresserade som tillsammans bildar en motorklubb och lyckas få tillgång till outnyttjade verkstadslokaler där vi kan syssla med vårt gemensamma intresse motorfordon. Kassören i klubben (den annorlunda arbetskamraten) kör även han motorcykel. Dock så höjer jag knappt på ögonbrynen när han kommer åkande på en skitig gammal Yamma SR500.

Men så en dag har vi städdag med efterföljande grillkväll i verkstaden och då han kommer farandes på en bullrande SS900. Naturligtvis så smyger man runt och dreglar på skönheten, som dock är lika skitig och sliten som hans gamla SR. (OBS! inte SS:en på bilden) Men det lappade skinnstället matchar skicket på hojen.

Efter att vi fixat en del i lokalerna så kommer pilsnern fram och grillen startas. När sedan alla är lagom mätta och sitter tillbakalutade och njuter av sommarvärmen så tar han och byter skiva i CD-spelaren. Alla sitter med gapande munnar! för ut ur högtalarna så dånar Duccemuller på högsta volym. En sån jävla galning! Han sitter dessutom och påstår att han kan höra vad det är för modell och vilka ljuddämpare som sitter på hojen.

Vid lite gemensam körning så får jag lära mej att den skitiga SS:en går att frambringa i oanade hastigheter på kurviga vägar och det är en galning som håller i styret. att Efter en tid får jag veta att galningen i fråga dessutom blivit ordförande i SDK.

Ja vad kan man tro om en sån klubb? Hojen va i alla fall jäkligt snygg (förutom all smuts)
Men inte heller denna gång köpte jag en Ducce utan nu var det dags för nytt hus och en GSX1100R.

Del 3 som innehåller första provkörningen av en Ducce kommer inom kort.

Del 1. Första mötet med Ducati

Jag tänkte berätta om mitt möte med motorcykelmärket Ducati och Svenska Ducceklubben här i bloggen, men eftersom historien är för lång så berättas den i flera delar.

Detta är del 1 i denna saga.

Berättelsen måste börja redan -81 då en fjunig sextonåring gav ett bud på en Yamaha RD125. Hojen skulle inhandlas och kortet fixas trotts att mamma va halvt vansinnig för att jag skulle börja köra hoj. Hon hade efter en olycka lyckats få min pappa att sluta köra några år innan jag föddes och nu ville hon inte att jag skulle börja.

Affären fick dock oväntat förhinder när ägaren lyckades parkera hojen i passagerarsätet på en VW-bubbla.
Ja,ja mamma kanske har rätt och det är nog farligt.

-84 har den fjuniga tonåringen fyllt nitton och börjat tjäna oförskämt mycket pengar och tanken på mc återkomm. Denna gång så svalnar intresset då en arbetskamrat berättar om hur han efter en repa på sin Z1000 blev sittandes i rullstol i ett halvår.

Något år senare så träffar en nu redigt skäggige tjugoåring en udda varelse som flänger runt på en 125:a som låter den mc inteserade tjugoåring provköra lite. Det leder till att körkortintyg fixas, men längre kommer inte planerna denna gång heller.

Så efter att i många år ha suktat efter att ta MC-kort och köpa hoj så va det dags, men om sanningen ska fram så va det nog min dåvarande sambo som fick mej att äntligen ta beslutet. Ja naturligtvis så gav sig båda i kast med att skaffa kort.

Året va -91 och en hoj skulle inköpas inför komande sommar. Jag sprang genast ner till macken och inhandlade "Bike Test" där man kunde läsa om alla tänkbara och otänkbara hojalternativ som fanns. Allt från Guldvinge, RC 30, NCR 125 och DR600 fanns med i tidningen.

Men redan på sidan 34 fastnade jag med blicken på bilden av en helt annorlunda skapelse. Det va fyra hojar på bilden, men tre av dom reflekterade jag aldrig över för den som syntes mest va en Ducati 750 Passo -87.

Vilken underbar annorlunda uppenbarelse! Med heltäckande kåpor och med en röd kåpa som går upp och ersetter kåpglaset så såg den inte ut som någon annan hoj.

Bike skrev bland annat "Resan som utveklat sig till en ren kärlekshistoria", ""Ducatin har känslan", "...lekande lätt att kasta runt i svängarna" samt "500 mil nu. och hon har inte missat ett slag".

Men där fick Ducatiäventyret förhinder av andra viljor denna gång och en HD Sportster 1000 inhandlas inför sommarens äventyr.


Del 2 som innehåller första mötet med SDK kommer inom kort.

"Tyst min mun så får du socker"

Varför lär jag mej aldrig att hålla käften!
Man behöver inte alltid ha åsikter och idéer när man sitter på möten. Sånt har en förmåga att straffa sig med jobb sent in på kvällarna.
Jag måste ha talorganet för nära hjärnan eller så är det något filter som saknas? Något fel i huvudet måste det vara eftersom jag gör det om och om igen. Och nu har man gjort det igen!

Precis hemkommen från jobbet och det är bara att koppla upp sej för att fortsätta jobba resten av kvällen hemifrån.
Det blir säkert en jättekul fredag kväll!
Men jag tänker fan inte sitta och jobba nykter, så nu öppnar jag en öl.

SKÅL!

Gubbvarning!

Så har vinter börjat visa sig och man har varit ut på lite hala vägar för första gången.
Men hur kul va det då? Med en framhjulsdriven bil som har låsningsfria bromsar och antispinn system så är det lönlöst att försöka njuta av väglaget. Inte ett enda bredställ lyckades jag med.
Kanske skulle man ta och köpa en gammal Opel Rally Kadett så man kan ha lite kul på vägarna i vinter. Det är ju så långt till våren och hojsäsongen så något måste man ju hitta på.

Eller inte, det kanske är ett tecken på 40:års kris och stark gubbvarning att försöka bli 20 igen genom att köpa leksaker? Man ska nog va ansvarsfull vuxen och köra SAAB 95 Sport kombi i lagliga hastigheter när man är gubbe!
Fy fan så trist, nu är det snart bara hatten som saknas.

Schizofren eller Gremlins i Outlook

Ja antingen har jag blivit schizofren eller så har jag fått Gremlins i Outlook. För nu är det någon illbatting som dubbelbokat möten i min kalender igen.
Ja det har nästan varit mer regel än undantag den senaste tiden.
Frågan är hur fasiken man ska hinna jobba också när man sitter i möten mest hela tiden?

Pilenupp

Jag har reflekterat på att många trycker på både upp- och nerknappen när dom ska åka hiss. En del trycker helt dessutom enkelt på nerknappen när dom ska åka upp.
Hur svårt är det att förstå att men ska trycka på knappen med pilen upp om man ska upp och knappen med pilen ner om man ska ner?

Det är bra med CD-spelare i bilen!

Så va den jävla vintern här igen, med hala vägar och kalla bilar.
Jag har naturligtvis inte bytt till vinterdäck och naturligtvis inte städat garaget heller så bilen får fortfarande stå ute. Så när man kommer ut på morgonen så står där en kall och snöig bil med is på rutorna.
Det är bara att börja leta efter borste och isskrapa med andra ord. Naturligtvis så ligger båda borste och skrapa i det ostädade garaget som är 50 meter från parkeringen. Så långt har jag naturligtvis inte tid att gå, eftersom jag som vanligt är sen till jobbet.
Ja vad gör man då? Ett par kalla vantar ligger i bilen så snön går det ju ganska snabbt att bli av med utan att bli allt för kall och blöt. Sedan är det bara isen på rutorna kvar, jag har ju inte tid att vänta tills den tinat så man får ta vad man har.
In i bilen och rota och vipps så står man där med en utmärkt isskrapa i form av ett CD-fodral. Isen avlägsnas snabbt och effektivt och snart sitter man i den kalla bilen på väg till jobbet.

Tänk vad det är skönt att ha CD-spelare istället för kassettbandspelare i bilen. Kassettfodralen va ju helt värdelösa att skrapa bilrutor med i jämförelse med DC-fodralen.

MacGyver, Star Trek och feber

Visst kan det va skönt att få vara hemma från jobbet, men det är fan inte kul att ligga nerbäddad i soffan och titta på MacGyver. Det krävs nog att man är bra trött och att man har en aning feber för att kunna se den serien. Om febern stiger lite till så börjar jag säkert titta på gamla Star Trek avsnitt också.
Jag hatar att va sjuk, och nu är dessutom glassen slut så nu måste jag nog ta mej till jobbet i morgon.

Bilister igen.

Vad är det för fel på folk?

Ligger bakom 5-6 andra bilar i lugna 90 på en helt normal 90 väg.

Plötsligt ser jag att bilarna längre fram börjar bromsa så jag släpper gasen och är beredd på att bromsa. Farten sjunker till ca: 75 och efter efter en liten stund så passerar jag en fartkamera. Nu börjar bilarna framför att köra 90 igen, men samma sak händer efter en stund när vi passerar nästa fartkamera.

Har folk inte koll på hur fort dom kör eller är dom så förbannat dumma att dom tror att man måste ha en marginal på 10-15 km/h när man passerar en fartkamera?

Vad är en DesmoHolic?

I dag så höll jag en utbildning för 16 personer i ett aningen för litet rum, med aningen för dålig ventilation.

Vem har inte sovit på sådana utbildningar? Men när jag får ett ämne som jag gillar så klarar jag med glans att hålla alla vakna och missa fikat. Men med tiden blir det varmt i rummet så jag blir tvungen att ta av mej tröjan för att orka fortsätta plåga dessa stackare.

När jag härjat vidare en stund och frågar om det är något som dom undrar över så kommer frågan.

Vad är en DesmoHolic?

Naturligtvis så tappar jag hakan ochför första gången på tre timmar får dom mej tyst.

Men det varar inte allt för länge för snart så inser jag vilken t-shirt jag har på mej och ger mej in i en förvirrande förklaring av vad en DesmoHolic är.

Men vad kännetecknar egentligen en DesmoHolic ? Här är 8 varningstecken och kännetecken på en DesmoHolic.
1.
Du är i risksonen när:
dina "vanliga" vänner tycker att du mest pratar om däckslitage och fjädring
Det är kört när:
alla som du benämner som vänner även är ägare av minst en Ducati
2.
Du är i risksonen när:
du har svårt att tänka dej ett hojliv utan att äga en Ducati
Det är kört när:
du kan inte göra dej av med dina gamla Duccar när du införskaffar nya
3.
Du är i risksonen när:
du trivs som bäst när du får gasa satan på en bana med din Ducce
Det är kört när:
du trivs lika bra med att sitta i depån bland Duccefolk med en kaffe och bara snacka skit en regnig dag
4.
Du är i risksonen när:
Du börjar ljuga för din sambo om vad kolfiberdelar och slirkopplingar kostar
Det är kört när:
du hellre är singel om du inte inte kan hitta en Ducce dam som också prioriterar välljudande bullerburkar i kolfiber före en resa till solen
5.
Du är i risksonen när:
om du på din solresa självklart passar på att besöka den lokala Ducce handlaren
Det är kört när:
om du planerar din semester enbart efter vilka Ducce handlare och Ducce evenemang du ska besöka
6.
Du är i risksonen när:
du monterar krachkåpor för att inte riskera att skada orginalkåporna
Det är kört när:
du inte besvärar dig att lacka krachkåporna eftersom du i alla fall snart lägger den i bollhavet igen
7.
Du är i risksonen när:
du bara sliter däcken på sidan och inte i mitten
Det är kört när:
du alltid har med dej extra däck, regndäck och däckvärmare till alla bankörningar
8.
Du är i risksonen när:
du dricker grappa fast det smakar apa, för det ska ju en duccatist göra
Det är kört när:
du kan namnet på mer än en grappa och tycker att dom är goda

Hojsäsong -08 har börjat!

Ja så har säsongen -08 tjuvstartat med bokningar av bankörningsdagar, i alla fall va det tänkt så när Actionpics öppnade bokningen för sina körningar på Gotland ring.
Bokningen öppnade 21.30 och jag satt väl förberedd för alla platser skulle säkert bokas omgående.

Alla tänkbara data som skulle fyllas i formuläret skrev jag helt enkelt ner i ett Word dokument så att det bara va att klippa och klistra alla uppgifter. Smart, snabbt och jäkligt smidigt, nu kan jag inte missa min plats.

När klockan börjar närma sig 21.30 så öppnar jag sidan och sätter mej och uppdaterar den tills formuläret kommer upp. Mailadress, namn, postadress och grupp m.m. fylls i med rasande tempo, sedan är det bara att accepterar villkoren och skicka in anmälan.
Men av nån anledning så funkade det inte, vad missade jag att fylla i? Efter en snabb titt så ser jag inget som fattas och skickar den igen med samma resultat. Nu ser jag att alla platser redan är bokade i Licens och snabba gruppen. Jag kollar klockan och den är 21.31, altså kan det inte tagit mer än 30-45 sekunder innan dom 30 platserna tog slut i licensgruppen. Hur fan gjorde dom som han med att boka en plats.

Efter att ha surat en stund så kom jag att tänka på att det alltid finns en tråd med kölista för reservplatser om det är nån som inte betalar i tid eller inte tar sin plats av annan anledning. Snabbt in på Sporthoj och skriver upp mej, men naturligtvis så är det redan 8 som ställt sig på kö till licensgruppen den helgen.

Ja ja det är bara att ge upp och hoppas på att Ducceklubben kommer att ha körningar så det räcker och blir över under 2008.

Bilister

Hur tänker vissa bilister?
Kanske är det så att dom inte tänker?
En sak jag retar mej på är hur folk beter sig på så kallad 2+1 väg.
Varför är det så många som inte kan hålla konstant fart på en 2+1 väg med vajerräcke? Ofta är det 110 på dessa vägar men när man kommer ikapp en bil som kör ca: 90-100 där det är enfiligt så förväntar man sig att i lungt tempo köra om då det blir tvåfiligt. Men då börjar puckot att trampa på gasen och lägger sig på 110-120 istället, men så fort det blir enfiligt igen så släpper puckot genast gasen igen för att åter köra 90-100.
Gör man så för att man tycker om att göra det svårare för folk att köra om när det är tvåfiligt, eller för att det är kul att ligga i vägen för folk när det är enfiligt?

Om det finns någon som kan ge mej en vettig förklaring till detta beteende så vore jag glad.

En trög start!

Klockan fyra på natten till söndag 14/10 så inleder AC/DC konserten med Hells Bells... men varför i helvete gör dom hemma hos mej?
Efter att ha fått upp ögonen så inser jag att ljudet kommer från min mobil som ligger en halvmeter bort, och efter att på måfå tryckt på knapparna så lyckas jag få dom att tystna.
Ja just ja, jag ställde den på fyra för att åka ner till A-torp och kolla på BoTT och ERF. Efter att noga tänkt igenom situationen i ca: ½ sekund så vänder jag på mej och somnar om. Vid fem tiden vaknade jag igen utan hjälp av AC/DC och är ovanligt pigg med tanke på att ha lagt mej vid ett tiden kvällen innan. Jag resonerar med mej själv en stund och inser jag att det inte bör vara några problem att hinna i tid för att se BoTT:en. När jag dragit mej en ”liten” stund och tagit en snabb dusch så greppar jag kameror och regnkläder och går ner till bilen strax efter sex. Väl nere vid bilen inser jag att det är ganska kallt, men naturligtvis så är man för lat för att gå tillbaka och hämta mer kläder, lite kyla ska man tåla. (ganska smart val skulle det visa sig) Så rullar man ut från parkeringen och inser genast hur enkelt allt är när man inte ska ha hoj, däck, verktyg, kläder, hjälm och allt annat man släpar med sig till bankörningarna. Ja den som sett min överfulla 95:a i depån vet hur jag är, allt ska med för det som saknas kommer man att behöva. Färden går mot Statoil i Strängnäs där bilen ska fyllas med sprit och jag med kaffe. Men en sån chock jag får när jag upptäcker att dom inte har öppnat än.
Med full tank rullar jag sur som en citron och med halvöppna ögon vidare mot Södertälje utan att ha fått min vanliga frukost (kaffe) som jag så väl behöver. När jag sedan kommer till Södertälje så lyckas jag missa att svänga av till Statoil och humöret börjar mer gå mot åskmoln. Följden blir att jag låser farthållaren på en hastighet som får 95:an att dricka drygt 1,8 liter sprit per mil. När jag närma mig Nyköping så har jag börjat fundera på att strunta i A-torp och istället vända hemåt, men efter lite funderande så intalar jag mej själv att det är bättre att fixa kaffe och försöka bli som folk istället.
Sagt och nästan gjort, för i Stavsjö svänger jag in på macken för att äntligen få mitt kaffe. Men vafan är nu detta? Mack helvetet öppnar inte förrän 08.00 på söndagar. Halvt vansinnig åker jag ut från macken med ett försök till en däckskrikare, men den jävla SAAB helvetet har ju antispinnsysten så det gick fan inte. Nu är jag i det närmasre helt vansinnig när jag åker ut på E4:an igen och så låser farthållaren på en förbrukning närmare 2 liter sprit per mil, närmar mig Norrköping jör jag i aningen för hög fart.
Muttrande passerar Norrköping och bryr mig inte ens om att stanna för att kolla om nån mack är öppen. Klockan blir åtta och jag kommer till Norsholm och jag lider av svår kofin abstinens, så nu kan jag inte annat än stanna på närmaste mack, där får jag änteligen mitt efterlängtade kaffe och det finns åter hopp om livet och kanske kan jag nu även vistas bland folk. Med en muggen full med kaffe så är jag åter uppe på E4:an men nu låser jag farthållaren på en hastighet så 95:an dricker mer normala 1.1 liter sprit per mil och jag kan nog räkna med att få behålla körkortet om Harry Haffa mot förmodan skulle va ute och åka på en söndag morgon. När kaffet tagit slut så käns det genast mer inspitetande att fortsätta mot A-torp. Men man blir lätt uttråkad av att åka motorväg i nästan laglig hastighet, så då börjar jag rota runt i bilen och lyckas hitta min MP3 spelare som varit försvunnen sedan sista körningen på Knutstorp och ljudboken jag lyssnade på då var inte slut så resten av resan till A-torp är räddad. Milen rinnet snabbt förbi och Jönköping märker jag knappt att jag paserar medans Reine Brynolfsson läser Luftslottet som sprängdes. I Skillingaryd vaknar jag till och stannar för att fylla 95:an med mer sprit och mej själv med mer kaffe. Den jäkla SAAB:en dricker klart mer än vad jag klarar att göra. Drickyoghurt och Snickers som reservproviant samt batterier till kameran inhandlades också. Nu börjar man känna sig redo för en dag vid sidan av banan. Nu va det bara att ta sig vidare på 152:an mot A-torp, men väl inne i A-torp så inser jag att det nog va 20 år sedan jag va där och körde Formula Ford och jag har inte en aning om vart banan ligger, men hur stort kan A-torp vara? Inte så stort visade det sig så det gick ganska snabbt att hitta en skylt som förkunnade vart banan låg och jag va på rätt väg igen.
När jag sedan kliver ur bilen och går mot depån så möts jag av en vajande SDK flagga och genast är man på bättre humör och åter får man det bekräftat, att ingen resa är för lång eller besvärlig när man får umgås med Duccatister.

Hur resten av dagen och hemresan blev är en annan historia.

Snart kommer det både text och bild på sidan..