Sagan om Bastarden

Det va en gång en ganska så fin Ducati 900 SuperSport från -93, den va röd och och gick riktigt bra... men så kom den i min ägo.


Ja så borde sagan börja, men eftersom stora delar av sagan om om hur denna vackra SuperSport kom i min ägo finns återgiven i sagan om mitt möte med Ducati och Ducceklubben så ska jag inte tråka ut er med att berätta dom delarna igen. Utan jag ska försöka återge de delar som handlar enbart om Bastardens födelse och de som inte läst den tidigare sagan hittar den under etiketten Mötet med Ducati och Ducceklubben.
Hur man förstör en SuperSport skulle kanske vissa skulle vilja ha som tittel på sagan istället, men eftersom det är min blogg, min saga och och min Bastard så är det jag som bestämmer.


Den röda och fina Duccen hade nu funnits i min ägo ett tag och det hade hunnit bli en del mil längs vägarna och ett par bankörningar. Men som de flesta som kör runt på bankörningar vet så kommer förr eller senare tanken på kraschkåpor och kraschpuckar. I mitt fall så kom dom mer förr än senare.
Så efter att ha hunnit två sista bankörningarna året innan så bestämde jag mej för att få på kraschkåpor och kraschpuckar inför den kommande säsongens körningar. Men som så ofta så hände inte mycket under vinterdvalan och våren kom. Paniken började infinna sig men efter lite letande så lyckades jag hitta lämpliga kåpor på Kämna och puckar på E-racing.
Men solen kom snabbare än väntat och jag hade naturligt vis inte lyckats bestämma mej. Ja naturligtvis så kan man ju inte sitta inne när våren kommit, så jag bara måste ta ut hojen på en tur.


Första turen i vårsolenen är naturligtvis presis sådär underbar som den ska vara och man är naturligtvis lika säker på hojen som Bambi är på hal is. Men jag tar det lungt och fint och låter bara Duccen sträckaut på rakorna, kurvorna tas i ett mer beskedligt tempo.
Eftersom man sitter och spänner sig så är det även lämpligt att stanna lite då och då för att beundra den röda skönheten i soljuset.
Men så vid ett stopp så ser jag att "plastlocket" över passagerarsadeln saknas.
Satan också, men det va kanske inte helt oväntat eftersom den ena lilla "klacken" som ska hålla den på plats saknades sen tidigare.
Jag gjorde ett fånigt försök att åka samma vägar åt andra hållet för att se om jag kunde hitta den, men jag tröttnade ganska snart. jag skulle ju beställa nua kåpor så då kan jag ju köpa ett nytt sånt "plastlock" också.


Så jag slutade leta och eftersom jag nu blivit ganska sugen på kaffe så fick färden gå mot Enköpings bangolfklubb. Jo det va ett par polare som va där och spelade så då tänkte jag att det kunde va lämpligt att åka dit och käfta lite med dom. Lite Duccemuller skulle säkert också göra dom glada.


Vid bangolfklubben så är det en ganska stor grusparkering och eftersom det regnat dagarna innan så är det stora vattenpölar lite här och där på den. Så när jag kör in på parkeringen i makligt tempo så inser jag i god tid att jag måste väja för en pöl direkt när jag kommer in på parkeringen. Med två fingrar vilandes på bromsen så rullar jag förbi pölen då det händer. Ja jag vet än i dag inte riktigt vad som hände, men resultatet av det som hände va att jag plöttsligt låg och simmade i gruset.
Första reaktionen va naturligtvis att så fort som möjligt komma på benen och se om någon sett mej göra magplasket i gruset! Man vill ju självklart inte att folk ska se när man gör bort sig.
Vad får jag då se när jag reser mej.... jo alla på golfbanan har vänt sig om och stod och tittade på mej. Om dom inte hörde när jag kom mullrandes så kunde undgå att höra när jag drog i backen med buller och bång.
Så då va det bara att försöka bita ihop och resa hojen upp, när hojen väl är på hjulen igen så är det dags att inspektera skadorna. En blinkers ligger kvar på backen, en backspegel är av, bromspedalen är krokig och naturligtvis så är höger sidokåpa sprucken.
Fan, fan, fan varför ända in i glödheta he****e har jag inte fått tummen ur ar****t och köpt kraschkåpor i tid.


Det är inte mycket att göra åt det , så istället för att stå där och svära så tar jag och rullar bort till golfbanan för en fika. Tänk va många som kom och hälsade den gången.
När jag sedan kom hem så beställde jag naturligtvis kraschkåpor, monosadel och kraschpuckar, lite sent men vafan man kan ju inte åka med kraschade kåpor!



Så börjar sagan om Bastarden och hur den fortsätter får du veta senare.