Sagan fortsätter -94 och brevskrivaren (som naturligtvis inte är samma person som i berättelsen) har nu två SAAB:ar, en Opel, villa, ett par hästar, katt, en GSX1100E och en Zephyr 705 samt samma sambo som tidigare.
Den stora händelsen detta år är att jag tvingas byta stationeringsort från en idyllisk lantortshåla till Vällingby. Där möts man av många nya arbetskamrater varav en av dessa visar sig dock vara lite annorlunda än dom andra, på många sätt och vis.
På det nya jobbet är vi några motorintresserade som tillsammans bildar en motorklubb och lyckas få tillgång till outnyttjade verkstadslokaler där vi kan syssla med vårt gemensamma intresse motorfordon. Kassören i klubben (den annorlunda arbetskamraten) kör även han motorcykel. Dock så höjer jag knappt på ögonbrynen när han kommer åkande på en skitig gammal Yamma SR500.
Men så en dag har vi städdag med efterföljande grillkväll i verkstaden och då han kommer farandes på en bullrande SS900. Naturligtvis så smyger man runt och dreglar på skönheten, som dock är lika skitig och sliten som hans gamla SR. (OBS! inte SS:en på bilden) Men det lappade skinnstället matchar skicket på hojen.
Efter att vi fixat en del i lokalerna så kommer pilsnern fram och grillen startas. När sedan alla är lagom mätta och sitter tillbakalutade och njuter av sommarvärmen så tar han och byter skiva i CD-spelaren. Alla sitter med gapande munnar! för ut ur högtalarna så dånar Duccemuller på högsta volym. En sån jävla galning! Han sitter dessutom och påstår att han kan höra vad det är för modell och vilka ljuddämpare som sitter på hojen.
Vid lite gemensam körning så får jag lära mej att den skitiga SS:en går att frambringa i oanade hastigheter på kurviga vägar och det är en galning som håller i styret. att Efter en tid får jag veta att galningen i fråga dessutom blivit ordförande i SDK.
Ja vad kan man tro om en sån klubb? Hojen va i alla fall jäkligt snygg (förutom all smuts)
Men inte heller denna gång köpte jag en Ducce utan nu var det dags för nytt hus och en GSX1100R.
Del 3 som innehåller första provkörningen av en Ducce kommer inom kort.
Den stora händelsen detta år är att jag tvingas byta stationeringsort från en idyllisk lantortshåla till Vällingby. Där möts man av många nya arbetskamrater varav en av dessa visar sig dock vara lite annorlunda än dom andra, på många sätt och vis.
På det nya jobbet är vi några motorintresserade som tillsammans bildar en motorklubb och lyckas få tillgång till outnyttjade verkstadslokaler där vi kan syssla med vårt gemensamma intresse motorfordon. Kassören i klubben (den annorlunda arbetskamraten) kör även han motorcykel. Dock så höjer jag knappt på ögonbrynen när han kommer åkande på en skitig gammal Yamma SR500.
Men så en dag har vi städdag med efterföljande grillkväll i verkstaden och då han kommer farandes på en bullrande SS900. Naturligtvis så smyger man runt och dreglar på skönheten, som dock är lika skitig och sliten som hans gamla SR. (OBS! inte SS:en på bilden) Men det lappade skinnstället matchar skicket på hojen.
Efter att vi fixat en del i lokalerna så kommer pilsnern fram och grillen startas. När sedan alla är lagom mätta och sitter tillbakalutade och njuter av sommarvärmen så tar han och byter skiva i CD-spelaren. Alla sitter med gapande munnar! för ut ur högtalarna så dånar Duccemuller på högsta volym. En sån jävla galning! Han sitter dessutom och påstår att han kan höra vad det är för modell och vilka ljuddämpare som sitter på hojen.
Vid lite gemensam körning så får jag lära mej att den skitiga SS:en går att frambringa i oanade hastigheter på kurviga vägar och det är en galning som håller i styret. att Efter en tid får jag veta att galningen i fråga dessutom blivit ordförande i SDK.
Ja vad kan man tro om en sån klubb? Hojen va i alla fall jäkligt snygg (förutom all smuts)
Men inte heller denna gång köpte jag en Ducce utan nu var det dags för nytt hus och en GSX1100R.
Del 3 som innehåller första provkörningen av en Ducce kommer inom kort.
