onsdag 23 januari 2008

Del 5. Första bankörningen

Sagan fortsätter då vår stolta riddare i skitigt skinnställ och hål i byxfickan anländer till Gelleråsen på sin skinande springare.

När jag rullar in i depån på G-åsen så visar det sig att alla hojar trängt ihop sig inne i bandepån för att STCC gänget skall börja flytta in i stora depån under dagen.
Som ny och blyg som man är så parkerar jag för mej själv i början av depån. Av kläderna gör jag en liten hög bakom hojen, där även packväskorna placeras. Därefter börjar jag se mej om i depån efter någon att anmäla sig hos, men i depån så råder allmän kaos och och det går inte att se vart man anmäler sig så jag börjag knalla runt lite.

Efter en stund så ser jag en klunga med folk runt ett bord där någon sitter med en bunt papper. Aha här är det! Jag går fram och försöker inrätta mej i "kön" för anmälan, men nån kö existerar inte utan allt verkar vara en mer eller mindre organiserad kaos. Folk verkar inte heller bry sig i att en del smiter före i "kön" utan man ser fortfarande lika glada ut för det och snackar glatt med alla. Ja, ja det är väl bara att göra som alla andra och försöka ta sig fram till bordet genom kaoset. Som oerfaren vid detta kösystem så tar det en stund, men till sist så kommer jag fram och får en lapp som ska fyllas i och sedan ska man göra om köandet igen.


På lappen ska man skriva vilken grupp man vill köra i. De grupper som finns att välja mellan är snabb (grön), snabbare (vit), snabbast (röd) och race (blå) för oförsäkrade racehojar.
Enligt mej själv så anser jag mej vara ganska så snabb, jag har ju åkt hoj många år och ett par gånger har man ju kört på G-åsen (för många år sedan. Men eftersom det är första gången man kör med Ducceklubben så är det nog bäst att inte börja i snabbaste gruppen. Men i vit grupp bör tempot inte vara något problem så den får det bli för min del. För nån grön nybörjare är man ju inte, jag är ju snabb som f..n.
Eftersom jag har teflonminne så blir jag tvungen att gå till hojen när jag ska fylla i reg. nr. för att kolla på hojen , sedan är det bara namn, datum och försäkringsbolag kvar. Sedan är det bara att återvända till klungan. Efter ytterligare en stund så har jag lyckats komma fram till bordet och får betala 400.- för ett litet klistermärke som ska sitta på hojen.


Jag återvänder till hojen och klistrar märket på kåpglaset. Eftersom man är erfaren så vet jag ju att lyktor och backspeglar ska förses med tejp. Naturligtvis har jag planerat det och en rulle silvertejp finns nerpackad. Backspeglarna skruvas bort så hojen ska bli lite ballare. När jag står där och fixar så kommer en snubbe fram med ett knippe buntband och en avbitare.

"Hej!" säger han och börjar pilla med bromshantaget!?!?!?
"Man ska alltid säkra hantaget så att det inte ramlar bort." Vafan! kan man tappa bromshantaget?
"Jaha, händer det ofta?" Säger jag.
"Nämen det kan hända för det sitter bara med en skitskruv och händer det en gång så är det en gång för mycket." Hm... jo nog låter det ganska klokt så det är nog bara att lyssna på snubben.
"Åfan! Tack!"
"Ingen orsak, ta det lugnt." Säger han och knallar vidare till nästa hoj.
(Numer vet jag vem det va, en känd SDK profil)

En stund senare så är det dags för ett förarmöte som genomförs på ett någorlunda organiserat vis, så t.o.m. jag förstod det mesta. Sedan är det bara iväg och dra på sej skinnet och placera hojen i rätt led inför första passet.

Grön grupp kör första 15 minuters passet, sedan ska vi i vit grupp ut.
När grön grupp hunnit köra 5 minuter så börjar jag att ta på mej hjälm och hanskar så att man ska va klar när det är dags.
Konstigt.... ingen annan har hjälmen på sej!
5 minuter senare så startar jag hojen så att den ska vara lagom varmkörd.
Konstigt.... det är fortfarande ingen annan som har hjälmen på sej!
5 minuter senare kommer grön grupp in i depån!
Äntligen börjar dom andra ta på sig hjälmar och kliva på hojarna!

Så va det dags att rulla ut på banan och......


Där bryter jag för denna gång, Anna klagar bara om det tar för lång tid mellan publiceringarna och nu orkar jag inte skriva mer i kväll. Ju mer jag tänker tillbaka så minns jag massor av episoder som hände men allt kan jag inte skriva för då blir det en roman.

Del 6. som innehåller lite körning och annat dravel kommer någon gång efter MC mässan.