Jag tänkte att det kunde vara kul att köra Desmosedici i sommar, så varför inte låta hästarna springa hem den åt mej.
Men lat som man är så lät jag Harry sköta spelet. Så 400 kronor investerades i fem olika stora system som han den där Harry fick sätta ihop.
Hur många hojar blev det då? Naturligtvis inte ens ett frambäck lyckades den oduglige fan spela hem!
Inte nog med att det inte blev några pengar, det var fan det uslaste spelet jag varit med om. jag har nog som amatör aldrig misslyckats lika mycket. Antalet rätt Harry lyckades få var 3, 2, 1, 3 och 0.
Men men nån lycklig fan tog hem 63 mille och troligen lät han inte Harry sätta ihop systemet. Vi får väl se om det är någon som dyker upp med en Desmosedici på bankörningarna i sommar.
lördag 27 februari 2010
fredag 12 februari 2010
Börjar man bli gammal?
Jo det gör man nog!
Dom under 30 gick tydligen och la sig klockan fem på morgonen och va dessutom uppe i tid för att hinna äta frukost. Själv gled jag in två minuter före första sittningen, just utkommen ur duchen och med en kopp kaffe i handen som innehöll 4 sockerbitar.
Som tur va så va ämnena för dagen tillräckligt intresanta så det inte va någon risk att man skulle somna.
Ett trevligt grepp man tagit på konferenshotellet va att man hade poppkorn- och mjukglassmaskin bredvid kaffemaskinerna. Det funkade mycket bra som frukostersättning tillsammans med mer kaffe på första rasten.
Dom under 30 gick tydligen och la sig klockan fem på morgonen och va dessutom uppe i tid för att hinna äta frukost. Själv gled jag in två minuter före första sittningen, just utkommen ur duchen och med en kopp kaffe i handen som innehöll 4 sockerbitar.
Som tur va så va ämnena för dagen tillräckligt intresanta så det inte va någon risk att man skulle somna.
Ett trevligt grepp man tagit på konferenshotellet va att man hade poppkorn- och mjukglassmaskin bredvid kaffemaskinerna. Det funkade mycket bra som frukostersättning tillsammans med mer kaffe på första rasten.
onsdag 10 februari 2010
På tur till Norge
Är på konferens i Norge, fast Norge får man ju inte se mycket av för det är på ett hotell på Gardemoen.
Nu är det dags för drink före middagen och sedan har dom lovat att baren ska va öppen till två i natt. Fy va man ska behöva ställa upp på för sin arbetsgivare.
Nu är det dags för drink före middagen och sedan har dom lovat att baren ska va öppen till två i natt. Fy va man ska behöva ställa upp på för sin arbetsgivare.
tisdag 9 februari 2010
När dom trodde att dom viste vem jag är...
När folk tror att dom lyckats placera mej i ett fack så är det dags att ta nästa steg.
Först tyckte folk i min omgivning att man va ganska knäpp som åkte runt på en hoj i alldeles för höga farter. (Att berätta vilken topphastighet man har på en GSX1100R hjälper för att bli idiotförklarad)
Men efter ett tag så va det ganska accepterat och man hamnade i facket självmordsbenägen sporthojsåkare.
Sedan när jag började köra Ducce och aldrig annat än Ducce så blev folk till en början aningen fundersamma. (En allmän inställning om att alla andra tvåhjuliga fordon är blysänken, könlösa, själlösa och helt saknar personlighet funkar bra för att få folk att tycka att man är knäpp. Att sedan komma med kommentarer som att ventiler ska va tvångsstyrda samt att V-motorer är skit i jämförelse med L-motorer får folk att se ut som fågelholkar)
Men även det blev accepterat efter ett tag och man hamnade i facket hojåkande extremist.
Sedan så övergick man till att åka mer på bana än på gata och semestern planerades efter årets bandagar. Nu fick folk lite svårare att förstå mej och det va inte helt lätt att hitta ett fack att placera mej i. (Tyvärr så kan detta få folk att tycka att man har lite förstånd och säkerhetstänkande när man undviker att köra i höga hastigheter på allmänna vägar. Men det kan man råda bot på genom att visa filmer och bilder med häftiga knäskrap)
Men efter ett tag så blev man klassad som en sån där Roadracing galning (Folk i allmänhet fattar ju inte skillnad på att åka bandagar och att tävla).
När man sedan började använda kläder som det stod Ducati på och anamma Italienska mat och dryckesvanor så uppstod återigen problem för folk min omgivning. (Ett knep är att alltid ha något plagg som det står Ducati på, som t.ex. att ha Ducceslipps vid internationella förhandlingar)
Dom fick svårt att få grepp om mej som person igen, nu va det ju inte bara hojåkandet som företeelse utan nu gällde det ju även min personlighet i allmänhet.
Men när en jobbarkompis myntade namnet Duccemannen så tyckte dom att dom åter hade koll på mej men det va svårt att hitta ett fack att stoppa mej i. Så jag fick ett eget litet fack som nå konstigt Ducceåkande Italien freak.
Ett knep att då gå ett steg till va att börja bygga om hojen och att själv lacka den. (Ett tips är att ju mer jobb som är nedlagt och ju mer avancerat jobbet är, ju knäppare anses man. Om man dessutom kvaddar kåporna och inte klagar över bortkastat jobb utan ser fram mot nästa lack så fattar inte folk hur man tänker)
Nu börjar folk verkligen fundera på om man är frisk och nu räckte det ju inte längre med att man va ett Italien freak, nu började dom dessutom se mej som allmänt knäpp och oberäknelig.
Så nu stod jag åter i den situationen då folk i min omgivning tyckte att dom hade grepp om vem jag var och naturligtvis så har jag svårt att låta dom känna att dom har koll på mej, så då är man tvungen att gå ett steg till.
Men vad ska då bli nästa steg?
Ska man sälja Duccarna och köpa en HD?
Ska man sluta åka hoj och börja med flugfiske?
Näää inte fan kan man sluta åka Ducce bara för att ställa till oreda och osäkerhet i omgivningen. Så nå nytt på samma tema måste det bli.
Sagt och gjort, nu har jag börjat plugga Italienska på kvällarna och genast så märker man att folk åter börjar känna sig osäkra på vad den där kufen P-O är för mystisk figur.
Vanliga frågor som kommer är:
Har du blivit knäpp och tänkt börja prata med hojarna?
Tänker du konvertera till Italienare och flytta dit nu också?
Är det inte nog med att ha Italienska hojar, ska du skaffa Italienskt fruntimmer nu också?
Så nu kan man komma hem från jobbet, sätta sig i soffan med en grappa och åter igen känna sig nöjd över att folk inte vet vilket fack man ska placera mej i.
Det ska bli roligt att se hur lång tid det kommer att ta den här gången innan folk börjar bete sig normalt igen och man åter är accepterad.
Sedan är det en helt annan historia att en 45:årig dyslektiker med kassa betyg i svenska kanske inte ska ge sig på att försöka lära sig ett nytt språk.
Först tyckte folk i min omgivning att man va ganska knäpp som åkte runt på en hoj i alldeles för höga farter. (Att berätta vilken topphastighet man har på en GSX1100R hjälper för att bli idiotförklarad)
Men efter ett tag så va det ganska accepterat och man hamnade i facket självmordsbenägen sporthojsåkare.
Sedan när jag började köra Ducce och aldrig annat än Ducce så blev folk till en början aningen fundersamma. (En allmän inställning om att alla andra tvåhjuliga fordon är blysänken, könlösa, själlösa och helt saknar personlighet funkar bra för att få folk att tycka att man är knäpp. Att sedan komma med kommentarer som att ventiler ska va tvångsstyrda samt att V-motorer är skit i jämförelse med L-motorer får folk att se ut som fågelholkar)
Men även det blev accepterat efter ett tag och man hamnade i facket hojåkande extremist.
Sedan så övergick man till att åka mer på bana än på gata och semestern planerades efter årets bandagar. Nu fick folk lite svårare att förstå mej och det va inte helt lätt att hitta ett fack att placera mej i. (Tyvärr så kan detta få folk att tycka att man har lite förstånd och säkerhetstänkande när man undviker att köra i höga hastigheter på allmänna vägar. Men det kan man råda bot på genom att visa filmer och bilder med häftiga knäskrap)
Men efter ett tag så blev man klassad som en sån där Roadracing galning (Folk i allmänhet fattar ju inte skillnad på att åka bandagar och att tävla).
När man sedan började använda kläder som det stod Ducati på och anamma Italienska mat och dryckesvanor så uppstod återigen problem för folk min omgivning. (Ett knep är att alltid ha något plagg som det står Ducati på, som t.ex. att ha Ducceslipps vid internationella förhandlingar)
Dom fick svårt att få grepp om mej som person igen, nu va det ju inte bara hojåkandet som företeelse utan nu gällde det ju även min personlighet i allmänhet.
Men när en jobbarkompis myntade namnet Duccemannen så tyckte dom att dom åter hade koll på mej men det va svårt att hitta ett fack att stoppa mej i. Så jag fick ett eget litet fack som nå konstigt Ducceåkande Italien freak.
Ett knep att då gå ett steg till va att börja bygga om hojen och att själv lacka den. (Ett tips är att ju mer jobb som är nedlagt och ju mer avancerat jobbet är, ju knäppare anses man. Om man dessutom kvaddar kåporna och inte klagar över bortkastat jobb utan ser fram mot nästa lack så fattar inte folk hur man tänker)
Nu börjar folk verkligen fundera på om man är frisk och nu räckte det ju inte längre med att man va ett Italien freak, nu började dom dessutom se mej som allmänt knäpp och oberäknelig.
Så nu stod jag åter i den situationen då folk i min omgivning tyckte att dom hade grepp om vem jag var och naturligtvis så har jag svårt att låta dom känna att dom har koll på mej, så då är man tvungen att gå ett steg till.
Men vad ska då bli nästa steg?
Ska man sälja Duccarna och köpa en HD?
Ska man sluta åka hoj och börja med flugfiske?
Näää inte fan kan man sluta åka Ducce bara för att ställa till oreda och osäkerhet i omgivningen. Så nå nytt på samma tema måste det bli.
Sagt och gjort, nu har jag börjat plugga Italienska på kvällarna och genast så märker man att folk åter börjar känna sig osäkra på vad den där kufen P-O är för mystisk figur.
Vanliga frågor som kommer är:
Har du blivit knäpp och tänkt börja prata med hojarna?
Tänker du konvertera till Italienare och flytta dit nu också?
Är det inte nog med att ha Italienska hojar, ska du skaffa Italienskt fruntimmer nu också?
Så nu kan man komma hem från jobbet, sätta sig i soffan med en grappa och åter igen känna sig nöjd över att folk inte vet vilket fack man ska placera mej i.
Det ska bli roligt att se hur lång tid det kommer att ta den här gången innan folk börjar bete sig normalt igen och man åter är accepterad.
Sedan är det en helt annan historia att en 45:årig dyslektiker med kassa betyg i svenska kanske inte ska ge sig på att försöka lära sig ett nytt språk.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
