Vad hände egentligen?

I tisdags på väg till huvudkontoret så ringer enhetschefen och vill prata. När jag talar om att jag är på på väg till huvudkontoret och är där om 5 min så ber han mej komma upp till honom istället för att ta det på telefon.
Inget konstigt med det, det är ju alltid enklare att träffas än att ta saker per telefon.
Så när jag gjort mej av med bilen så knallar jag upp till hans kontor. Men när jag kommer in så ber han mej hänga med in i ett mindre mötestum en bit bort.
Tja det är kanske nå möte han vill att jag hänger med på, tänkte jag. Så jag säger att jag bara har en kvart för sedan ska jag va på ett annat möte.
Väl inne på rummet så stänger han dörren och jag börjar genast fundera över vad som är på gång eftersom det bara är han och jag där.
Samtalet börjar med lite snack om cheftillsättningar (min chef ska byta jobb och jag har suttit med i intervjuerna av ny chef) och efter en liten stund så klämmer han fram det.
-Vill du ha ett nytt jobb!
-Va!!!
-Ja i fredags så nämnde du för avdelningschefen att du kunde va intresserad av ett annat jobb.
-Jo visst är jag det.
-Ja vill du ha det? Du behöver inte svara nu men jag skulle gärna vilja veta före lunch.
-Jaha, jo, men då vill jag nog fundera till lunch.

Så sedan va det bara att knalla iväg på möte ett par timmar, men efter det kom chefen tillbaka och tittade på mej.
-OK, sa jag.
-Bra, sa han.
Sedan hade man nytt jobb.
Nu gäller det bara att uppfostra en ny ches så att man kan få ledigt till alla bankörningar nästa år också.

Så kom fan inte och säg att statliga verk har långa handläggningstider och beslutsvånda :-)