onsdag 9 januari 2008

Del 4. Inför första bankörningen

När sagan fortsätter så har riddaren i skitigt skinnställ haft sitt röda fullblod ett tag och är redo för större utmaningar.

Äger man en Ducati så är det självklart att man är medlem i SDK, och som medlem så har man förmånen att kunna köra på bana för en billig peng. En Ducati trivs ju dessutom alldeles förträffligt på bana så då är det ju inget att tveka om, det är bara att ge sig iväg till Gelleråsen och gasa.

Men eftersom jag inte gärna lämnar saker till slumpen så va det noggranna förberedelser som gällde. Allt som fanns att läsa på Ducceklubbens hemsida läste jag minst 10 gånger, sedan gjordes en lista på allt som skulle göras och tas med.
Nya däck måste naturligtvis på hojen som också fick orginalblåset monterat, den blev tvättad och rundsmörjd före avresan till G-åsen. I packningen fanns allt från mat och godis till kedjesmörja samt alla tänkbart verktyg som kan vara nödvändiga. Nåja alla verktyg jag ville ha med fick inte plats i packväskorna och det skulle nog bli lite tungt då. Allt packades och gjordes klart kvällen innan så det va bara att klä på sig och åka.

Så kom morgonen och jag satte mej på hojen och styrde mot G-åsen. Lite kallt va det och man blev aningen stel av att köra motorväg. Men första stopp fick vänta till OK i Örebro för tankning och inköp av olja (och mer godis). Efter att ha tankat så gick jag in och handlade allt nödvändigt samt en kopp kaffe. Efter att kaffet tagit slut så sätter jag mej på hojen och ska fortsätta min färd. Men.... var fan är nyckeln? Har jag stoppat den i fel ficka? Jag har den ALLTID i höger byxficka.

Jag letar igenom alla fickor utan resultat, jag kryper runt och letar på backen runt hojen men även det utan resultat.
Smått panikslagen går jag in på macken på jakt efter den försvunna nyckeln. Kassörskan ser ut som ett frågetecken när jag förvirrat irrar runt i butiken. Till sist måste jag fråga om hon fick den i betalning för oljan, men då ser hon bara mer undrande ut.
Så går jag ut igen och börjar fundera på hur fan jag ska göra för att tjuvkoppla Duccen så jag kan komma iväg till banan. När jag står där med pannan i djupa väck så känner jag igenom alla fickorna för 50:e gången och då känner jag ett litet hål i högra byxfickan. Med nytt hopp så börjar jag knäppa upp byxorna och känna igenom fodret i högra benet. Nere vid stövelskaftet så känner jag något hårt. Av åker stöveln och med ett ryck sliter jag ett hål i fodret längst ner i byxbenet, ut ramlar ett antal mynt och en Duccenyckel. Dagen är räddad och jag klär på mej så att färden mot G-åsen kan fortsätta.
I Karlskoga så lyckas jag genomföra ett händelselöst tankstopp (med nyckeln i vänster byxficka) och stund senare rullar jag in i Gelleråsens depå med höga förväntningar.

Nu blev berättelsen om första banåkningen så lång att jag bryter här för denna gång.
Del 5. som innehåller själva bankörningen kommer innom kort.