Det är bara att acceptera....

....och låta bloggen få det öde den förtjänar.



Så tack för att ni läst och komenterat mina små inlägg här på bloggen!

/P-O

Powerwalk with the pimp of the nation!

Kom hem från jobbet i kväll och tittade på stegräknaren.
Hm.... det va en dyster syn, bara 3500 steg på en hel dag.

Nu hör det till saken att stegtävlingen går ut på att lagen ska gå från Barsebäck till vårt nya kontor i Sumpan. En nätt promenad på 750 km (beräknat på att man går kraftledningsgatorna) och tiden man beräknat att vi ska klara det på kräver ett snitt på 10.000 steg om dan.
Nu har jag ett snitt på ca. 6.700 steg och måste avverka minst 11.500 om dan för att hinna till Sumpan till sista november.
Men jag funderar på att fortsätta 1081 km till innan våren och då ska jag ha hunnit till Porjus en bit från Jokkmokk. Då borde skinnstället passa till våren.

Så tillbaka till dagens problem.
3.500 steg duger ju inte och tidigare promenad visade att en timma bara ger 7.500 steg. Det duger ju inte så här krävs lite mer, högre tempo, längre sträcka och lite längre tid får det bli. Så jag letade på MP3-spelaren och gav mej av. Med volymen på max och Kid Rock i lurarna så va det inga problem att hålla tempot högt.
Så efter en timma och tjugo minuter va jag hemma igen och stegräknaren visade 12.430 steg.

Så nu ska jag fira med en öl till pastan :-)

9730 steg senare!

Japp i dag blev det 9.730 steg utan att ta någon extra promenad. Inte illa, man kan nog fan komma upp till 10.000 om man bara tar lite omvägar här i livet. Firar med en par öl i kväll!

Oj, oj nu va det längesedan bloggen blev så här tätt uppdaterad. Men jag kommer nog att tråka ut er läsare (om ni nu är två eller tre) med stegjakten, men kanske lite annat kommer med också när man ändå skriver.

På promenad genom stan.

På jobbet så drog man för en vecka sedan igång en stegtävling.
Perfekt anledning att komma igång att röra på sig och att få skinnstället att passa till våren. Tänk så skönt att kunna andas även på första bandagen utan att behöva ställa sig i duschen med stället på. Sedan vore det ju inte helt fel om man pallade att köra fullt ett helt 20 minuters pass.

Bara att hämta ut stegräknare och registrera sig på tappa.se.
Men första veckan så har jag inte ”hunnit” ta några promenader utan jag har bara gått det jag normalt går om dagarna.
Från lägenheten till garaget, från parkeringshuset till kontoret, några vändor till kaffeapparaten, 10 minuters promenad för att hämta dagens lunch, ett par vändor till toa, från kontoret till parkeringshuset, från garaget till lägenheten och några vändor mellan vardagsrum och kök hemma på kvällen.
Så vad ger då en sån dag för resultat på stegräknaren? Jo ynka 4.700 steg har jag snittat.
Vad jag förstått så bör man ligga mellan 8-10.000 steg om dan för att må bra och dom som ligger i topp på jobbet snittar över 20.000 steg per dag.
Men jag har inga planer på att vara värst så om jag kommer upp i ett snitt på 10-12.000 så är jag nöjd.

Så i dag bestämde jag mej för att kolla vad en timmas rask promenad kunde ge. Så jag slängde på mej bekväma skor och lämpliga kläder så man kunde bli lite lagom svettig, kollade klockan och drog ut och gick.
Promenaden blev ganska exakt en timma och resultatet blev….. 7.500 steg!
Suck, med normalt 4.700 och 7.500 för en timmas promenad blir det ju bara 12.200 steg.

Så det är bara att konstatera att om jag inte börjar gå mer på dagarna så är jag dömd till en timmas promenad per dag.

No comments

Så har det hänt igen.

Ja det va länge sedan det hände senast, men nu har det hänt igen.
Förra gången var den 27/5 -06 så man kanske inte ska klaga allt för mycket, men det känns fan så surt ändå.

Det som hänt är att jag missat en bandag med Ducceklubben. Orsaken va inte att jag hade nå bättre för mej, nej inte kan man prioritera nå annat högre än en bandag på Anderstorp med Ducceklubben.
Nej det va ryggen som satte stopp och för an liten fånig skitgrej dessutom. Jag kom hem sent i tisdags och öppnade bakdörren för att sträcka mej efter kavajen som jag slängt i baksätet när det hugger till i ryggen och en muskel låser sig fullständigt.
Diskbråck å ryggskott har jag haft förr men då har det varit för att man gjort nå riktigt dumt men hur fan illa är det inte när man får det av att sträcka sig efter en kavaj?
Ja, ja det har hunnit bli betydligt bättre nu så nästa körning på Gelleråsen nästa vecka ska inte vara i fara, men för säkerhets skull så tänker jag sluta använda kavaj allt för nära inpå bandagar hädan efter.

Tankad, packad och klar

Så va det dags att dra till Kinnekulle igen och den här gången blir det med tre hojar. Ja den lille ska nog kallas depåmoppe och inte hoj.
Så nu är kärran fylld till bristningsgränsen igen. Det är väl inte snabbast på banan utan den som har mest saker i depån som vinner :-)