Ja i höst så ska man tillbaka i skolbänken, fast den här gången är det inte matte, svenska, fysik eller något av de andra skolämnena man ska plugga. Det ska inte heller bli nå som man har nytta av på jobbet, nej nu blir det plugga bara för att det är kul.
Eftersom jag i alla tider brukat springa runt och fota så tänkte jag att, då kan man lika gärna försöka lära sig hur man gör det på rätt sätt.
Så ett antal mörka höstkvällar ska jag offra åt att försöka lära mig hur man tar bra bilder, så nästa år kanske man kan få lite kvalitet på fotandet och inte bara kvantitet.
Jag ska försöka dokumentera framstegen här på bloggen var efter kursen framskrider få får ni själva avgöra om det går att lära en gammal hund sitta.
onsdag 1 oktober 2008
tisdag 23 september 2008
tisdag 9 september 2008
Höst!
Ett säkert tecken på att det har blivit höst är att kalendern är fullteknad och man inte har tid att sitta på kontoret och sköta det löpande arbetet.
Så nu sitter man här framför TV:n och skickar mail och försöker få ihop en rapport som borde varit klarför en vecka sedan.
Men av någon konstig anledning så börjar skallen kännas ganska seg, jag som brukar va pigg vid den här tiden på dygnet. Kanske är det ett par öl och en Grappa som fattas, fast det skulle nog inte bli så bra eftersom jag ska upp till Dalarna på möte i morgon bitti.
00.55 P-O signing out
Så nu sitter man här framför TV:n och skickar mail och försöker få ihop en rapport som borde varit klarför en vecka sedan.
Men av någon konstig anledning så börjar skallen kännas ganska seg, jag som brukar va pigg vid den här tiden på dygnet. Kanske är det ett par öl och en Grappa som fattas, fast det skulle nog inte bli så bra eftersom jag ska upp till Dalarna på möte i morgon bitti.
00.55 P-O signing out
söndag 7 september 2008
Terrapi
Eftersom årets bankörningar är slut så får det bli lite terrapi i verkstan så man inte tappar gnistan och får höstdeprition.
En kväll med städning och lite materialvård fick det bli.
Alla spännband är nu fint hoprullade och spännarna blev rengjorda och smorda. Sedan plockades all banåkningspackning undan i hyllorna så att hojarna åter får plats på sina ordinarie vinterplatser.
Marilyn blev inställd, men Bastarden får stå framme ett tag till utifall att det blir några fina dagar så man kan ut och åka. Ev. så blir det GATT-körning, men med tanke på hur sent den ligger i år så får det nog lov att va redigt varmt och jag ska köra.
Årets körningar blev bara 16 st. och många av dom í regn.
11/5 Rörken Gokartbara
29/5 Knutstorp
30/5 Knutstorp
13/6 Anderstorp
18/6 Gelleråsen
19/6 Gelleråsen
11/7 Kinnekulle Ring
12/7 Gelleråsen
28/7 Kinnekulle
29/7 Kinnekulle
6/8 Gelleråsen
13/8 Knutstorp
14/8 Knutstorp
20/8 Gelleråsen
21/8 Kinnekulle Ring
3/9 Gelleråsen
En kväll med städning och lite materialvård fick det bli.
Alla spännband är nu fint hoprullade och spännarna blev rengjorda och smorda. Sedan plockades all banåkningspackning undan i hyllorna så att hojarna åter får plats på sina ordinarie vinterplatser.
Marilyn blev inställd, men Bastarden får stå framme ett tag till utifall att det blir några fina dagar så man kan ut och åka. Ev. så blir det GATT-körning, men med tanke på hur sent den ligger i år så får det nog lov att va redigt varmt och jag ska köra.
Årets körningar blev bara 16 st. och många av dom í regn.
11/5 Rörken Gokartbara
29/5 Knutstorp
30/5 Knutstorp
13/6 Anderstorp
18/6 Gelleråsen
19/6 Gelleråsen
11/7 Kinnekulle Ring
12/7 Gelleråsen
28/7 Kinnekulle
29/7 Kinnekulle
6/8 Gelleråsen
13/8 Knutstorp
14/8 Knutstorp
20/8 Gelleråsen
21/8 Kinnekulle Ring
3/9 Gelleråsen
fredag 5 september 2008
Nyduchad naken dam i verkstan!
Ja nu ska ni inte tro att jag skaffat depåhagga eller att jag ska börja skriva en ekivok blogg. Nä, nä det va bara den Italienska skönheten Marilyn som stod där avklädd, nytvättad och lucktade hallon... eller va det avfettningsmedel hon luktade!!!
Jo nu närmar si den mörka årstiden allt för snabbt och det är dags att smida planer inför nästa års bankörningar.
Marilyn som jag lyckades hålla på hjulen hela sommaren ska få nya kläder till nästa år. De gamla ska få lite småbättringar eftersom det blivit några skavanker i lacken och ett par extra lager klarlack är ju aldrig fel.
Frågan är bara vad man ska lägga för lack för att få vara lite nyskapande och inte som alla andra. kanske candy, mirra, flames, döskallar, pinuppor eller...
Jo det finns en hel del som inte redan är gjort på en Ducce, frågan är bara vad som är nytt men också gör sig bra. Men en sak är säker, lacken ska tas ett steg till från årets lack.
Bastarden då? Jo den ska också få ny lack. men förutom det så ska jag försöka ta minst ett steg till i ombyggnaden. Hm.... den hojen är nog ett evighets projekt för jag kommer på nya ideér hela tiden. Både realistiska och orealistiska, men dom orealistiska lockar av någon anledning mest :-)
Jo nu närmar si den mörka årstiden allt för snabbt och det är dags att smida planer inför nästa års bankörningar.
Marilyn som jag lyckades hålla på hjulen hela sommaren ska få nya kläder till nästa år. De gamla ska få lite småbättringar eftersom det blivit några skavanker i lacken och ett par extra lager klarlack är ju aldrig fel.
Frågan är bara vad man ska lägga för lack för att få vara lite nyskapande och inte som alla andra. kanske candy, mirra, flames, döskallar, pinuppor eller...
Jo det finns en hel del som inte redan är gjort på en Ducce, frågan är bara vad som är nytt men också gör sig bra. Men en sak är säker, lacken ska tas ett steg till från årets lack.
Bastarden då? Jo den ska också få ny lack. men förutom det så ska jag försöka ta minst ett steg till i ombyggnaden. Hm.... den hojen är nog ett evighets projekt för jag kommer på nya ideér hela tiden. Både realistiska och orealistiska, men dom orealistiska lockar av någon anledning mest :-)
måndag 1 september 2008
Små, små omvägar
Ibland är det inte så lätt att få tiden att räcka, särskilt när hösten börjar närma sig och man måste försöka närvara på jobbet.
Möte i Avesta samma dag som man ska åka till G-åsen känns inte som allt för smart.
Men så fick man en snilleblixt...
Varför inte ta hojarna med på en liten tjänsteresa?
Så i kväll blev dom lastade och i morgon är det bara att väcka dom tidigt, så får dom följa snälla farbror P-O till jobbet en dag.
Sedan är det bara att avsluta mötet lite tidigt och dra direkt till G-åsen!
Tänk va smart man kan va ibland :)
Möte i Avesta samma dag som man ska åka till G-åsen känns inte som allt för smart.
Men så fick man en snilleblixt...
Varför inte ta hojarna med på en liten tjänsteresa?
Så i kväll blev dom lastade och i morgon är det bara att väcka dom tidigt, så får dom följa snälla farbror P-O till jobbet en dag.
Sedan är det bara att avsluta mötet lite tidigt och dra direkt till G-åsen!
Tänk va smart man kan va ibland :)
tisdag 26 augusti 2008
Så fick man några grå till
Ja ja Hauge jag ska försöka skriva lite oftare.
Här kommer en liten berättelse om vad som råkade hända på väg hem från Kinnekulle och hur jag blev ännu gråhårigare.
Jag satt i bilen på väg hem efter en lyckad dag på Kinnekulle och eftersom jag hade släpet efter bilen så håller man igen lite på farten. Normalt brukar jag hålla mej just under 100, men den här gången så hade jag lagt mej på 110 (det är ju motorväg).
110 anser jag vara en ganska lämplig fart på motorväg eftersom länsman brukar hålla ca: 110 och om vi håller samma fart så ska vi förhoppningsvis slippa ses efter vägen.
Så ca: 1 mil före avfarten till Köping kommer jag ikapp en långtradare. Naturligtvis så kollar jag om någon bil är på väg ikapp mej, men bakåt är det tomt på bilar så jag går ut i vänsterfilen för att köra om.
Men när jag börjar omkörningen så svänger vägen svagt höger och jag får ytterkurva och kommer knappt om tradaren. Så naturligtvis så ökar jag farten lite, men bara till 120 för jag har ju släpet efter.
Så när jag lagom kommit upp i jämnhöjd med hytten på tradaren så tittar jag upp i backspegeln och för en sekund så stannar hjärtat. För alldeles bakom kärran så ligger en polisbil.
Vad fan gör man?
Ska jag sänka farten, hålla jämn fart eller öka farten för att snabbt komma om? Farthållaren är låst på 120 och om jag sänker farten så kommer jag inte om tradaren och att öka farten känns inte som ett smart alternativ. Så alltså fortsätter jag omkörningen i 120.
Den omkörningen var nog den längsta omkörningen i mitt liv.
Så fort jag kommit om tradaren (med minsta marginal) så glider jag in i högerfilen igen och hoppas på att den blå/vita ska passera Men inte då, han ligger kvar i vänsterfilen och väntar på att få plats mellan mej och tradaren. Eftersom jag nu kommit om tradaren så släpper jag av på gasen lite, inte så mycket eftersom jag inte gärna kan bromsa ner till 80 mitt framför en tradare som ligger i hundra.
När jag börjar närma mig 100 strecket så har den blå/vita folksnapparen fått plats mellan mej och tradaren. Då är bara frågan om man vågar ligga kvar i 100 eller om man ska gå ner till 80.
Sakta men säkert så sänker jag farten för att försöka komma ner till 80 utan att bli påkörd av tradaren som ligger ett par meter bakom Länsman som ligger ett par meter bakom min kärra. När jag kommit ner till 85 så tycker jag att det får duga, så jag slår på farthållaren igen och inväntar att det blå blinkande ska börja.
Efter att ha lekt tåg med Harry Haffa och tradaren ett par kilometer så närmar vi oss avfarten till Köping och jag är vid det laget helt säker på att det är där han har för avsikt att stoppa mej.
Men icke sa Nicke, Harry glider snällt upp på avfarten utan att ha tänt dom blå på taket och jag börjat kunna andas igen.
Så efter att ha passerat påfarten och konstaterat att han inte ångrat sig så ställer jag in farthållaren på 100 igen och resten av resan avlöper utan vidare missöden.
Så helt plöttsligt så har man oförtjänt några tusenlappar över. Vad kan det kosta att köra 40 för fort med släp? 3-4 tusingar går det säkert på så vad gör man med dom tusingarna? Jo man beställer genast ett depåtält!
Här kommer en liten berättelse om vad som råkade hända på väg hem från Kinnekulle och hur jag blev ännu gråhårigare.
Jag satt i bilen på väg hem efter en lyckad dag på Kinnekulle och eftersom jag hade släpet efter bilen så håller man igen lite på farten. Normalt brukar jag hålla mej just under 100, men den här gången så hade jag lagt mej på 110 (det är ju motorväg).
110 anser jag vara en ganska lämplig fart på motorväg eftersom länsman brukar hålla ca: 110 och om vi håller samma fart så ska vi förhoppningsvis slippa ses efter vägen.
Så ca: 1 mil före avfarten till Köping kommer jag ikapp en långtradare. Naturligtvis så kollar jag om någon bil är på väg ikapp mej, men bakåt är det tomt på bilar så jag går ut i vänsterfilen för att köra om.
Men när jag börjar omkörningen så svänger vägen svagt höger och jag får ytterkurva och kommer knappt om tradaren. Så naturligtvis så ökar jag farten lite, men bara till 120 för jag har ju släpet efter.
Så när jag lagom kommit upp i jämnhöjd med hytten på tradaren så tittar jag upp i backspegeln och för en sekund så stannar hjärtat. För alldeles bakom kärran så ligger en polisbil.
Vad fan gör man?
Ska jag sänka farten, hålla jämn fart eller öka farten för att snabbt komma om? Farthållaren är låst på 120 och om jag sänker farten så kommer jag inte om tradaren och att öka farten känns inte som ett smart alternativ. Så alltså fortsätter jag omkörningen i 120.
Den omkörningen var nog den längsta omkörningen i mitt liv.
Så fort jag kommit om tradaren (med minsta marginal) så glider jag in i högerfilen igen och hoppas på att den blå/vita ska passera Men inte då, han ligger kvar i vänsterfilen och väntar på att få plats mellan mej och tradaren. Eftersom jag nu kommit om tradaren så släpper jag av på gasen lite, inte så mycket eftersom jag inte gärna kan bromsa ner till 80 mitt framför en tradare som ligger i hundra.
När jag börjar närma mig 100 strecket så har den blå/vita folksnapparen fått plats mellan mej och tradaren. Då är bara frågan om man vågar ligga kvar i 100 eller om man ska gå ner till 80.
Sakta men säkert så sänker jag farten för att försöka komma ner till 80 utan att bli påkörd av tradaren som ligger ett par meter bakom Länsman som ligger ett par meter bakom min kärra. När jag kommit ner till 85 så tycker jag att det får duga, så jag slår på farthållaren igen och inväntar att det blå blinkande ska börja.
Efter att ha lekt tåg med Harry Haffa och tradaren ett par kilometer så närmar vi oss avfarten till Köping och jag är vid det laget helt säker på att det är där han har för avsikt att stoppa mej.
Men icke sa Nicke, Harry glider snällt upp på avfarten utan att ha tänt dom blå på taket och jag börjat kunna andas igen.
Så efter att ha passerat påfarten och konstaterat att han inte ångrat sig så ställer jag in farthållaren på 100 igen och resten av resan avlöper utan vidare missöden.
Så helt plöttsligt så har man oförtjänt några tusenlappar över. Vad kan det kosta att köra 40 för fort med släp? 3-4 tusingar går det säkert på så vad gör man med dom tusingarna? Jo man beställer genast ett depåtält!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
