Jo det gör man nog!
Dom under 30 gick tydligen och la sig klockan fem på morgonen och va dessutom uppe i tid för att hinna äta frukost. Själv gled jag in två minuter före första sittningen, just utkommen ur duchen och med en kopp kaffe i handen som innehöll 4 sockerbitar.
Som tur va så va ämnena för dagen tillräckligt intresanta så det inte va någon risk att man skulle somna.
Ett trevligt grepp man tagit på konferenshotellet va att man hade poppkorn- och mjukglassmaskin bredvid kaffemaskinerna. Det funkade mycket bra som frukostersättning tillsammans med mer kaffe på första rasten.
fredag 12 februari 2010
onsdag 10 februari 2010
På tur till Norge
Är på konferens i Norge, fast Norge får man ju inte se mycket av för det är på ett hotell på Gardemoen.
Nu är det dags för drink före middagen och sedan har dom lovat att baren ska va öppen till två i natt. Fy va man ska behöva ställa upp på för sin arbetsgivare.
Nu är det dags för drink före middagen och sedan har dom lovat att baren ska va öppen till två i natt. Fy va man ska behöva ställa upp på för sin arbetsgivare.
tisdag 9 februari 2010
När dom trodde att dom viste vem jag är...
När folk tror att dom lyckats placera mej i ett fack så är det dags att ta nästa steg.
Först tyckte folk i min omgivning att man va ganska knäpp som åkte runt på en hoj i alldeles för höga farter. (Att berätta vilken topphastighet man har på en GSX1100R hjälper för att bli idiotförklarad)
Men efter ett tag så va det ganska accepterat och man hamnade i facket självmordsbenägen sporthojsåkare.
Sedan när jag började köra Ducce och aldrig annat än Ducce så blev folk till en början aningen fundersamma. (En allmän inställning om att alla andra tvåhjuliga fordon är blysänken, könlösa, själlösa och helt saknar personlighet funkar bra för att få folk att tycka att man är knäpp. Att sedan komma med kommentarer som att ventiler ska va tvångsstyrda samt att V-motorer är skit i jämförelse med L-motorer får folk att se ut som fågelholkar)
Men även det blev accepterat efter ett tag och man hamnade i facket hojåkande extremist.
Sedan så övergick man till att åka mer på bana än på gata och semestern planerades efter årets bandagar. Nu fick folk lite svårare att förstå mej och det va inte helt lätt att hitta ett fack att placera mej i. (Tyvärr så kan detta få folk att tycka att man har lite förstånd och säkerhetstänkande när man undviker att köra i höga hastigheter på allmänna vägar. Men det kan man råda bot på genom att visa filmer och bilder med häftiga knäskrap)
Men efter ett tag så blev man klassad som en sån där Roadracing galning (Folk i allmänhet fattar ju inte skillnad på att åka bandagar och att tävla).
När man sedan började använda kläder som det stod Ducati på och anamma Italienska mat och dryckesvanor så uppstod återigen problem för folk min omgivning. (Ett knep är att alltid ha något plagg som det står Ducati på, som t.ex. att ha Ducceslipps vid internationella förhandlingar)
Dom fick svårt att få grepp om mej som person igen, nu va det ju inte bara hojåkandet som företeelse utan nu gällde det ju även min personlighet i allmänhet.
Men när en jobbarkompis myntade namnet Duccemannen så tyckte dom att dom åter hade koll på mej men det va svårt att hitta ett fack att stoppa mej i. Så jag fick ett eget litet fack som nå konstigt Ducceåkande Italien freak.
Ett knep att då gå ett steg till va att börja bygga om hojen och att själv lacka den. (Ett tips är att ju mer jobb som är nedlagt och ju mer avancerat jobbet är, ju knäppare anses man. Om man dessutom kvaddar kåporna och inte klagar över bortkastat jobb utan ser fram mot nästa lack så fattar inte folk hur man tänker)
Nu börjar folk verkligen fundera på om man är frisk och nu räckte det ju inte längre med att man va ett Italien freak, nu började dom dessutom se mej som allmänt knäpp och oberäknelig.
Så nu stod jag åter i den situationen då folk i min omgivning tyckte att dom hade grepp om vem jag var och naturligtvis så har jag svårt att låta dom känna att dom har koll på mej, så då är man tvungen att gå ett steg till.
Men vad ska då bli nästa steg?
Ska man sälja Duccarna och köpa en HD?
Ska man sluta åka hoj och börja med flugfiske?
Näää inte fan kan man sluta åka Ducce bara för att ställa till oreda och osäkerhet i omgivningen. Så nå nytt på samma tema måste det bli.
Sagt och gjort, nu har jag börjat plugga Italienska på kvällarna och genast så märker man att folk åter börjar känna sig osäkra på vad den där kufen P-O är för mystisk figur.
Vanliga frågor som kommer är:
Har du blivit knäpp och tänkt börja prata med hojarna?
Tänker du konvertera till Italienare och flytta dit nu också?
Är det inte nog med att ha Italienska hojar, ska du skaffa Italienskt fruntimmer nu också?
Så nu kan man komma hem från jobbet, sätta sig i soffan med en grappa och åter igen känna sig nöjd över att folk inte vet vilket fack man ska placera mej i.
Det ska bli roligt att se hur lång tid det kommer att ta den här gången innan folk börjar bete sig normalt igen och man åter är accepterad.
Sedan är det en helt annan historia att en 45:årig dyslektiker med kassa betyg i svenska kanske inte ska ge sig på att försöka lära sig ett nytt språk.
Först tyckte folk i min omgivning att man va ganska knäpp som åkte runt på en hoj i alldeles för höga farter. (Att berätta vilken topphastighet man har på en GSX1100R hjälper för att bli idiotförklarad)
Men efter ett tag så va det ganska accepterat och man hamnade i facket självmordsbenägen sporthojsåkare.
Sedan när jag började köra Ducce och aldrig annat än Ducce så blev folk till en början aningen fundersamma. (En allmän inställning om att alla andra tvåhjuliga fordon är blysänken, könlösa, själlösa och helt saknar personlighet funkar bra för att få folk att tycka att man är knäpp. Att sedan komma med kommentarer som att ventiler ska va tvångsstyrda samt att V-motorer är skit i jämförelse med L-motorer får folk att se ut som fågelholkar)
Men även det blev accepterat efter ett tag och man hamnade i facket hojåkande extremist.
Sedan så övergick man till att åka mer på bana än på gata och semestern planerades efter årets bandagar. Nu fick folk lite svårare att förstå mej och det va inte helt lätt att hitta ett fack att placera mej i. (Tyvärr så kan detta få folk att tycka att man har lite förstånd och säkerhetstänkande när man undviker att köra i höga hastigheter på allmänna vägar. Men det kan man råda bot på genom att visa filmer och bilder med häftiga knäskrap)
Men efter ett tag så blev man klassad som en sån där Roadracing galning (Folk i allmänhet fattar ju inte skillnad på att åka bandagar och att tävla).
När man sedan började använda kläder som det stod Ducati på och anamma Italienska mat och dryckesvanor så uppstod återigen problem för folk min omgivning. (Ett knep är att alltid ha något plagg som det står Ducati på, som t.ex. att ha Ducceslipps vid internationella förhandlingar)
Dom fick svårt att få grepp om mej som person igen, nu va det ju inte bara hojåkandet som företeelse utan nu gällde det ju även min personlighet i allmänhet.
Men när en jobbarkompis myntade namnet Duccemannen så tyckte dom att dom åter hade koll på mej men det va svårt att hitta ett fack att stoppa mej i. Så jag fick ett eget litet fack som nå konstigt Ducceåkande Italien freak.
Ett knep att då gå ett steg till va att börja bygga om hojen och att själv lacka den. (Ett tips är att ju mer jobb som är nedlagt och ju mer avancerat jobbet är, ju knäppare anses man. Om man dessutom kvaddar kåporna och inte klagar över bortkastat jobb utan ser fram mot nästa lack så fattar inte folk hur man tänker)
Nu börjar folk verkligen fundera på om man är frisk och nu räckte det ju inte längre med att man va ett Italien freak, nu började dom dessutom se mej som allmänt knäpp och oberäknelig.
Så nu stod jag åter i den situationen då folk i min omgivning tyckte att dom hade grepp om vem jag var och naturligtvis så har jag svårt att låta dom känna att dom har koll på mej, så då är man tvungen att gå ett steg till.
Men vad ska då bli nästa steg?
Ska man sälja Duccarna och köpa en HD?
Ska man sluta åka hoj och börja med flugfiske?
Näää inte fan kan man sluta åka Ducce bara för att ställa till oreda och osäkerhet i omgivningen. Så nå nytt på samma tema måste det bli.
Sagt och gjort, nu har jag börjat plugga Italienska på kvällarna och genast så märker man att folk åter börjar känna sig osäkra på vad den där kufen P-O är för mystisk figur.
Vanliga frågor som kommer är:
Har du blivit knäpp och tänkt börja prata med hojarna?
Tänker du konvertera till Italienare och flytta dit nu också?
Är det inte nog med att ha Italienska hojar, ska du skaffa Italienskt fruntimmer nu också?
Så nu kan man komma hem från jobbet, sätta sig i soffan med en grappa och åter igen känna sig nöjd över att folk inte vet vilket fack man ska placera mej i.
Det ska bli roligt att se hur lång tid det kommer att ta den här gången innan folk börjar bete sig normalt igen och man åter är accepterad.
Sedan är det en helt annan historia att en 45:årig dyslektiker med kassa betyg i svenska kanske inte ska ge sig på att försöka lära sig ett nytt språk.
tisdag 3 november 2009
Det är bara att acceptera....
....och låta bloggen få det öde den förtjänar.
Så tack för att ni läst och komenterat mina små inlägg här på bloggen!
/P-O
Så tack för att ni läst och komenterat mina små inlägg här på bloggen!
/P-O
tisdag 13 oktober 2009
Powerwalk with the pimp of the nation!
Kom hem från jobbet i kväll och tittade på stegräknaren.
Hm.... det va en dyster syn, bara 3500 steg på en hel dag.
Nu hör det till saken att stegtävlingen går ut på att lagen ska gå från Barsebäck till vårt nya kontor i Sumpan. En nätt promenad på 750 km (beräknat på att man går kraftledningsgatorna) och tiden man beräknat att vi ska klara det på kräver ett snitt på 10.000 steg om dan.
Nu har jag ett snitt på ca. 6.700 steg och måste avverka minst 11.500 om dan för att hinna till Sumpan till sista november.
Men jag funderar på att fortsätta 1081 km till innan våren och då ska jag ha hunnit till Porjus en bit från Jokkmokk. Då borde skinnstället passa till våren.
Så tillbaka till dagens problem.
3.500 steg duger ju inte och tidigare promenad visade att en timma bara ger 7.500 steg. Det duger ju inte så här krävs lite mer, högre tempo, längre sträcka och lite längre tid får det bli. Så jag letade på MP3-spelaren och gav mej av. Med volymen på max och Kid Rock i lurarna så va det inga problem att hålla tempot högt.
Så efter en timma och tjugo minuter va jag hemma igen och stegräknaren visade 12.430 steg.
Så nu ska jag fira med en öl till pastan :-)
Hm.... det va en dyster syn, bara 3500 steg på en hel dag.
Nu hör det till saken att stegtävlingen går ut på att lagen ska gå från Barsebäck till vårt nya kontor i Sumpan. En nätt promenad på 750 km (beräknat på att man går kraftledningsgatorna) och tiden man beräknat att vi ska klara det på kräver ett snitt på 10.000 steg om dan.
Nu har jag ett snitt på ca. 6.700 steg och måste avverka minst 11.500 om dan för att hinna till Sumpan till sista november.
Men jag funderar på att fortsätta 1081 km till innan våren och då ska jag ha hunnit till Porjus en bit från Jokkmokk. Då borde skinnstället passa till våren.
Så tillbaka till dagens problem.
3.500 steg duger ju inte och tidigare promenad visade att en timma bara ger 7.500 steg. Det duger ju inte så här krävs lite mer, högre tempo, längre sträcka och lite längre tid får det bli. Så jag letade på MP3-spelaren och gav mej av. Med volymen på max och Kid Rock i lurarna så va det inga problem att hålla tempot högt.
Så efter en timma och tjugo minuter va jag hemma igen och stegräknaren visade 12.430 steg.
Så nu ska jag fira med en öl till pastan :-)
måndag 12 oktober 2009
9730 steg senare!
Japp i dag blev det 9.730 steg utan att ta någon extra promenad. Inte illa, man kan nog fan komma upp till 10.000 om man bara tar lite omvägar här i livet. Firar med en par öl i kväll!
Oj, oj nu va det längesedan bloggen blev så här tätt uppdaterad. Men jag kommer nog att tråka ut er läsare (om ni nu är två eller tre) med stegjakten, men kanske lite annat kommer med också när man ändå skriver.
Oj, oj nu va det längesedan bloggen blev så här tätt uppdaterad. Men jag kommer nog att tråka ut er läsare (om ni nu är två eller tre) med stegjakten, men kanske lite annat kommer med också när man ändå skriver.
söndag 11 oktober 2009
På promenad genom stan.
På jobbet så drog man för en vecka sedan igång en stegtävling.
Perfekt anledning att komma igång att röra på sig och att få skinnstället att passa till våren. Tänk så skönt att kunna andas även på första bandagen utan att behöva ställa sig i duschen med stället på. Sedan vore det ju inte helt fel om man pallade att köra fullt ett helt 20 minuters pass.
Bara att hämta ut stegräknare och registrera sig på tappa.se.
Men första veckan så har jag inte ”hunnit” ta några promenader utan jag har bara gått det jag normalt går om dagarna.
Från lägenheten till garaget, från parkeringshuset till kontoret, några vändor till kaffeapparaten, 10 minuters promenad för att hämta dagens lunch, ett par vändor till toa, från kontoret till parkeringshuset, från garaget till lägenheten och några vändor mellan vardagsrum och kök hemma på kvällen.
Så vad ger då en sån dag för resultat på stegräknaren? Jo ynka 4.700 steg har jag snittat.
Vad jag förstått så bör man ligga mellan 8-10.000 steg om dan för att må bra och dom som ligger i topp på jobbet snittar över 20.000 steg per dag.
Men jag har inga planer på att vara värst så om jag kommer upp i ett snitt på 10-12.000 så är jag nöjd.
Så i dag bestämde jag mej för att kolla vad en timmas rask promenad kunde ge. Så jag slängde på mej bekväma skor och lämpliga kläder så man kunde bli lite lagom svettig, kollade klockan och drog ut och gick.
Promenaden blev ganska exakt en timma och resultatet blev….. 7.500 steg!
Suck, med normalt 4.700 och 7.500 för en timmas promenad blir det ju bara 12.200 steg.
Så det är bara att konstatera att om jag inte börjar gå mer på dagarna så är jag dömd till en timmas promenad per dag.
Perfekt anledning att komma igång att röra på sig och att få skinnstället att passa till våren. Tänk så skönt att kunna andas även på första bandagen utan att behöva ställa sig i duschen med stället på. Sedan vore det ju inte helt fel om man pallade att köra fullt ett helt 20 minuters pass.
Bara att hämta ut stegräknare och registrera sig på tappa.se.
Men första veckan så har jag inte ”hunnit” ta några promenader utan jag har bara gått det jag normalt går om dagarna.
Från lägenheten till garaget, från parkeringshuset till kontoret, några vändor till kaffeapparaten, 10 minuters promenad för att hämta dagens lunch, ett par vändor till toa, från kontoret till parkeringshuset, från garaget till lägenheten och några vändor mellan vardagsrum och kök hemma på kvällen.
Så vad ger då en sån dag för resultat på stegräknaren? Jo ynka 4.700 steg har jag snittat.
Vad jag förstått så bör man ligga mellan 8-10.000 steg om dan för att må bra och dom som ligger i topp på jobbet snittar över 20.000 steg per dag.
Men jag har inga planer på att vara värst så om jag kommer upp i ett snitt på 10-12.000 så är jag nöjd.
Så i dag bestämde jag mej för att kolla vad en timmas rask promenad kunde ge. Så jag slängde på mej bekväma skor och lämpliga kläder så man kunde bli lite lagom svettig, kollade klockan och drog ut och gick.
Promenaden blev ganska exakt en timma och resultatet blev….. 7.500 steg!
Suck, med normalt 4.700 och 7.500 för en timmas promenad blir det ju bara 12.200 steg.
Så det är bara att konstatera att om jag inte börjar gå mer på dagarna så är jag dömd till en timmas promenad per dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
