I lugnt tempo och på ett led kör alla i gruppen ut
på banan. De första tre varven körs på led utan omkörningar så att alla ska hitta runt banan och gärna i rätt spår. Det går i lugnt och fint tempo men inte fan kör folk i samma spår och jag ligger för långt bak för att se vilka spår han som kör först kör. Ja ja det ger sej nog ändå när man får upp tempot lite.Efter tre varv är det dags att räcka upp handen och köra ut i depån för att sedan köra in på banan igen så att alla vet hur man gör även det på rätt sätt. Sedan är det fri körning och jag tar det lugnt första passet och blir ideligen omkörd på rakan, men men det var ju första passet så det kan jag leva med.
När man kommer in i depån efter första passet så snurrar det i skallen av alla intryck, bromspunkter och spårval. Allt är en enda röra i skallen och det är bara 45 minuter tills man ska ut igen. Att ta av sig skinnstället är ju ingen ide på så kort tid, så det får sitta på. Jag går upp på lektaren och sätter mej och tittar på dom andra för att förhoppningsvis lära mej lite.
När det bara är 15 minuter kvar så börjar jag kolla så att allt är klart för nästa pass (och naturligtvis är jag ensammen om det).
Andra passet börjar med två lugna varv för att få upp arbets temperatur i däcken och det känns riktigt bra när jag börjar få upp tempot. Det är mest bara Ejés som jag inte blir klok på.
Då när jag tycker att det börjar gå lite fortare så blir jag omkörd på rakan av....... en tjej! Jo nog fan va det en tjej. Naturligtvis så kan man inte acceptera sånt, så jag tar i för kung och fosterland för att hänga på. Följden blir naturligtvis att jag kör skitdåligt och hon försvinner som en avlöning.
Efter passet så kör jag in i depån med aningen kantstött ego. Frånkörd av en tjej! Det har aldrig hänt förut. Jag smyger runt i depån för att se om jag kan hitta någon tjej med det skinnställ och hjälm som flög förbi mej. Jo, jo mycket riktigt, efter en stund så hittar jag henne. Det va hon som snodde mej på 400 för körningen och sedan höll i förarmötet. Jag intalar mej att hon säkert är väldigt erfaren och bevisligen duktig eftersom hon lyckades köra från mej.
Nästa pass inleds som det förra med däckvärmning i två varv innan jag börjar hålla fullt tempo. Men så händer det igen, omkörd på rakan av....... en annan tjej! Denna gång är det en tjej med svart hästsvans som kommer farandes på rakan och inte heller henne lyckas jag hänga på! Det va då satan så tjejerna i den här klubben gasar!
När jag kommer in i depån med rejält tillknyklat ego. så ger jag mej åter ut på jakt i depån. Inte hittar jag någon tjejen med lång svart fläta. Efter att ha blivit frånåkt av henne ett par pass senare så lyckas jag komma efter henne in i depån så jag kan kolla vart hon ställer sin hoj. När jag har parkerat så drar jag mig bort åt det hållet för att se vem det va. Snacka om att jag tappade hakan när jag hittade hjälmen bredvid hojen och i hjälmen sitter en korpsvart hästsvans fast. Efter en stund så känner jag igen skinnstället på en kille en bit bort.
Resten av dagen går utan att jag får göra en enda omkörning, egot är nertryckt långt ner i hojstövlarna och kroppen börjar ömma i muskler jag inte anade att jag hade. Men dom sista passen får jag lite tempo så knäpuckarna får smaka på G-åsens asfalt.
Jag som trodde att jag var någorlunda snabb, men i det här sällskapet så blev man redigt frånkörd.Ja, ja roligt har jag haft trotts att det viktigaste jag fått lära mej under dagen är att bli frånåkt.
Lite problem att packar mina packväskor blir det då allt är i en enda röra och jag är helt slut i huvudet och kroppen är lagom mör. Men efter lite knölande så lyckas jag få ner allt och slänger upp dom på hojen så att hemfärden kan börja. När jag åker in i rondellen på E18 i Karlskoga så flyttar jag refleksmessigt kroppen och viker ut knät, omgående så åker knäpucken i backen. Vad fan håller jag på med, det här är fan ingen bana! jag skärper mej och resten av resan så sitter jag stilla på hojen och håller nästan laglig hastighet.
Lagom mör och trött kommer jag äntligen hem och tar en lång skön dusch. Skönt att slippa ha på sig det svettiga skinnstället. Sedan sjunker ner i soffan men en Whisky och funderar lite över dagen och kommer fram till två slutsatser. Jag ska åka på nästa Duccekörning som blir på Knutstorp och jag ska ha hojen på kärra bakom bilen hädanefter när jag åker på bankörningar.
Så tar sagan slut men risken finns att det kan komma flera fristående kapitel i framtiden. Som t.ex. hur man får en jappsåkande polare att fastna i Ducceträsket eller hur en 900 SuperSport råkar bli en 944 SuperBastard.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar