Fy fan för Ducceklubben!

Efter ett trevligt och lärorikt besök på Öhlins så styr man nöjd hemåt. När jag ska svänga av E18 så mins jag att snuset nästan är slut. Macken nästa alltså... fast ICA har ju inte hunnit stänga så man kanske ska passa på att handla lite mat också eftersom det är ganska tomt hemma.
Väl inne i butiken så börjar jag irra runt utan inköpslista och idéer. Då går jag förbi delikatess avdelningen, hm… Parmigiano har jag nog ont om…
Men vad är det för små glasburkar som står strategiskt placerade där då? …
Vad va det vi åt på Gotland som va så gott?
Vad va det för nå gott som stod bredvid Parmigianon på mässan?
Hm… tja… en liten burk kan man ju ta, Rabarber och nypon marmelad blev det.
Ja, ja nu ska jag ha mat också, men vad ska man ha?
Jajustja! det va slut på pålägg, skinka kanske. Knallar runt och ser inget jag är sugen på… attans lufttorkad skinka va ju slut, det går ju inte och så praktiskt att dom har storpack.
Då kommer jag att tänka på vad den där rökta osten som Anna och Mackan surrade om hette? Fan, nu går det ju inte å få den ur skallen innan jag hittar den.
Efter ett tag så börjar personalen titta konstigt på mej när jag irrar från hylla till hylla och letar efter nå jag bara mins hette nå på Hal… Men skam den som ger sig, så fort jag läste på etiketten så viste jag att det va Halloumi det va. Lika bra att ta två, det kan ju va gott.
Efter en stund till i butiken så hamnade bl.a. Abruzzese Piatto, extra vergine Olivolja och marinerade vitlöksklyftor i korgen.
Så när jag betalat förvånansvärt mycket för en halv kasse mat så inser jag att det bara blev yoghurt, tvål och en DVD film utöver alla nödvändiga delikatesser.

Så kommer man hem med en halv kasse och börjar fundera vad man ska satsa på i kväll, nå lättlagat får det bli i alla fall.
Tja… lättlagat blev det!
Jag hamnade i soffan med en redig bit Parmigiano, en kniv och burken med Rabarber och nypon marmelad. Får erkänna att jag tittade bort mot vinhyllan också, men eftersom jag ska upp tidigt i morgon så lyckades jag hålla mej från att öppna en flaska rött.

Det är då man inser att förfallet inte är fullbordat än. Jag trodde att jag fallit så långt man kan som DesmoHolic. Men det är bara att inse att man fortfarande kan sjunka ännu längre ner i träsket och det skyller jag helt och hållet på Ducceklubben.
Så fy fan för Ducceklubben och alla Duccatister som lurar in mej på alla dumheter.... och nu är både Parmigianon och marmeladen slut....