Matlagning!

Att det ska va så tråkigt att laga mat på vardagar.

När det är tråkigt så blir dessutom maten ganska tråkig också. Men vad gör man åt det då? Ja , ett knep är ju att ta ett glas vin medans man lagar maten och sedan ett till glas till maten. Men det är ju vardag och då kan man ju inte pimpla vin.... eller.

Tja, vafan ett glas kan ju aldrig skada.

Så fram med det stora glaset så blir det bra.

Avdrag för hushållsnära tjänster!

Vår regering har infört avdrag för hushållsnära/hemnära tjänster.
Min omedelbara fråga är då. Vad räknas som hushållsnära tjänster?

"Hemnära tjänster är de tjänster som utförs i eller i direkt anslutning till hemmet."
Men varför?
Om jag kan tänka mej att lämna min unkna tvåa för att få tjänsterna, varför får jag inte göra avdrag då?
Att laga är kul men inte till sej själv, fast det skulle ju kännas fånigt att ha någon som stod i köket i en hyres tvåa och fixade maten till mej. Nä jag skulle nog tänka mej att göra avdrag för andra tjänster som jag anser hushållsnära/hemnära tjänster.

För att slippa laga mat när man kommer hem sent så vill jag dra av krognotor!
Varför måste kocken stå i mitt kök och laga maten? Kan inte jag få åka till kocken och äta maten? Eller om kocken skickar någon med maten hem till mej, är det hushållsnära tjänster då?

Eftersom det inte är kul att laga mat till sig själv och särskilt inte att göra matlådor vill jag dra av lunchnotor!
Får kocken stå i mitt kök och laga mat som jag äter i lunchrummet på jobbet? Kan jag inte få gå ner på lunchresturangen och äta samma mat?

Eftersom jag är trött på att stå och tvärra bilen så vill jag dra av biltvätten!
Är det skilnad på om jag anlitar någon som står hemma hos mej och tvättar bilen eller om jag kör bilen till någon som tvättar den?

Jag kan tänka mej en massa andra saker som tandläkare, läkare och frisör. Man kanske skulle be tandläkaren komma hem och fixa visdomstanden och försöka göra avdrag!
Vad tror ni om det?

Del 6. Ut på banan

Sagan fortsätter när hjälten stolt skrittar sin frustande springare ut på Gelleråsens bana..


I lugnt tempo och på ett led kör alla i gruppen ut på banan. De första tre varven körs på led utan omkörningar så att alla ska hitta runt banan och gärna i rätt spår. Det går i lugnt och fint tempo men inte fan kör folk i samma spår och jag ligger för långt bak för att se vilka spår han som kör först kör. Ja ja det ger sej nog ändå när man får upp tempot lite.
Efter tre varv är det dags att räcka upp handen och köra ut i depån för att sedan köra in på banan igen så att alla vet hur man gör även det på rätt sätt. Sedan är det fri körning och jag tar det lugnt första passet och blir ideligen omkörd på rakan, men men det var ju första passet så det kan jag leva med.

När man kommer in i depån efter första passet så snurrar det i skallen av alla intryck, bromspunkter och spårval. Allt är en enda röra i skallen och det är bara 45 minuter tills man ska ut igen. Att ta av sig skinnstället är ju ingen ide på så kort tid, så det får sitta på. Jag går upp på lektaren och sätter mej och tittar på dom andra för att förhoppningsvis lära mej lite.
När det bara är 15 minuter kvar så börjar jag kolla så att allt är klart för nästa pass (och naturligtvis är jag ensammen om det).

Andra passet börjar med två lugna varv för att få upp arbets temperatur i däcken och det känns riktigt bra när jag börjar få upp tempot. Det är mest bara Ejés som jag inte blir klok på.
Då när jag tycker att det börjar gå lite fortare så blir jag omkörd på rakan av....... en tjej! Jo nog fan va det en tjej. Naturligtvis så kan man inte acceptera sånt, så jag tar i för kung och fosterland för att hänga på. Följden blir naturligtvis att jag kör skitdåligt och hon försvinner som en avlöning.

Efter passet så kör jag in i depån med aningen kantstött ego. Frånkörd av en tjej! Det har aldrig hänt förut. Jag smyger runt i depån för att se om jag kan hitta någon tjej med det skinnställ och hjälm som flög förbi mej. Jo, jo mycket riktigt, efter en stund så hittar jag henne. Det va hon som snodde mej på 400 för körningen och sedan höll i förarmötet. Jag intalar mej att hon säkert är väldigt erfaren och bevisligen duktig eftersom hon lyckades köra från mej.

Nästa pass inleds som det förra med däckvärmning i två varv innan jag börjar hålla fullt tempo. Men så händer det igen, omkörd på rakan av....... en annan tjej! Denna gång är det en tjej med svart hästsvans som kommer farandes på rakan och inte heller henne lyckas jag hänga på! Det va då satan så tjejerna i den här klubben gasar!

När jag kommer in i depån med rejält tillknyklat ego. så ger jag mej åter ut på jakt i depån. Inte hittar jag någon tjejen med lång svart fläta. Efter att ha blivit frånåkt av henne ett par pass senare så lyckas jag komma efter henne in i depån så jag kan kolla vart hon ställer sin hoj. När jag har parkerat så drar jag mig bort åt det hållet för att se vem det va. Snacka om att jag tappade hakan när jag hittade hjälmen bredvid hojen och i hjälmen sitter en korpsvart hästsvans fast. Efter en stund så känner jag igen skinnstället på en kille en bit bort.

Resten av dagen går utan att jag får göra en enda omkörning, egot är nertryckt långt ner i hojstövlarna och kroppen börjar ömma i muskler jag inte anade att jag hade. Men dom sista passen får jag lite tempo så knäpuckarna får smaka på G-åsens asfalt.

Jag som trodde att jag var någorlunda snabb, men i det här sällskapet så blev man redigt frånkörd.Ja, ja roligt har jag haft trotts att det viktigaste jag fått lära mej under dagen är att bli frånåkt.

Lite problem att packar mina packväskor blir det då allt är i en enda röra och jag är helt slut i huvudet och kroppen är lagom mör. Men efter lite knölande så lyckas jag få ner allt och slänger upp dom på hojen så att hemfärden kan börja. När jag åker in i rondellen på E18 i Karlskoga så flyttar jag refleksmessigt kroppen och viker ut knät, omgående så åker knäpucken i backen. Vad fan håller jag på med, det här är fan ingen bana! jag skärper mej och resten av resan så sitter jag stilla på hojen och håller nästan laglig hastighet.

Lagom mör och trött kommer jag äntligen hem och tar en lång skön dusch. Skönt att slippa ha på sig det svettiga skinnstället. Sedan sjunker ner i soffan men en Whisky och funderar lite över dagen och kommer fram till två slutsatser. Jag ska åka på nästa Duccekörning som blir på Knutstorp och jag ska ha hojen på kärra bakom bilen hädanefter när jag åker på bankörningar.

Så tar sagan slut men risken finns att det kan komma flera fristående kapitel i framtiden. Som t.ex. hur man får en jappsåkande polare att fastna i Ducceträsket eller hur en 900 SuperSport råkar bli en 944 SuperBastard.

Del 5. Första bankörningen

Sagan fortsätter då vår stolta riddare i skitigt skinnställ och hål i byxfickan anländer till Gelleråsen på sin skinande springare.

När jag rullar in i depån på G-åsen så visar det sig att alla hojar trängt ihop sig inne i bandepån för att STCC gänget skall börja flytta in i stora depån under dagen.
Som ny och blyg som man är så parkerar jag för mej själv i början av depån. Av kläderna gör jag en liten hög bakom hojen, där även packväskorna placeras. Därefter börjar jag se mej om i depån efter någon att anmäla sig hos, men i depån så råder allmän kaos och och det går inte att se vart man anmäler sig så jag börjag knalla runt lite.

Efter en stund så ser jag en klunga med folk runt ett bord där någon sitter med en bunt papper. Aha här är det! Jag går fram och försöker inrätta mej i "kön" för anmälan, men nån kö existerar inte utan allt verkar vara en mer eller mindre organiserad kaos. Folk verkar inte heller bry sig i att en del smiter före i "kön" utan man ser fortfarande lika glada ut för det och snackar glatt med alla. Ja, ja det är väl bara att göra som alla andra och försöka ta sig fram till bordet genom kaoset. Som oerfaren vid detta kösystem så tar det en stund, men till sist så kommer jag fram och får en lapp som ska fyllas i och sedan ska man göra om köandet igen.


På lappen ska man skriva vilken grupp man vill köra i. De grupper som finns att välja mellan är snabb (grön), snabbare (vit), snabbast (röd) och race (blå) för oförsäkrade racehojar.
Enligt mej själv så anser jag mej vara ganska så snabb, jag har ju åkt hoj många år och ett par gånger har man ju kört på G-åsen (för många år sedan. Men eftersom det är första gången man kör med Ducceklubben så är det nog bäst att inte börja i snabbaste gruppen. Men i vit grupp bör tempot inte vara något problem så den får det bli för min del. För nån grön nybörjare är man ju inte, jag är ju snabb som f..n.
Eftersom jag har teflonminne så blir jag tvungen att gå till hojen när jag ska fylla i reg. nr. för att kolla på hojen , sedan är det bara namn, datum och försäkringsbolag kvar. Sedan är det bara att återvända till klungan. Efter ytterligare en stund så har jag lyckats komma fram till bordet och får betala 400.- för ett litet klistermärke som ska sitta på hojen.


Jag återvänder till hojen och klistrar märket på kåpglaset. Eftersom man är erfaren så vet jag ju att lyktor och backspeglar ska förses med tejp. Naturligtvis har jag planerat det och en rulle silvertejp finns nerpackad. Backspeglarna skruvas bort så hojen ska bli lite ballare. När jag står där och fixar så kommer en snubbe fram med ett knippe buntband och en avbitare.

"Hej!" säger han och börjar pilla med bromshantaget!?!?!?
"Man ska alltid säkra hantaget så att det inte ramlar bort." Vafan! kan man tappa bromshantaget?
"Jaha, händer det ofta?" Säger jag.
"Nämen det kan hända för det sitter bara med en skitskruv och händer det en gång så är det en gång för mycket." Hm... jo nog låter det ganska klokt så det är nog bara att lyssna på snubben.
"Åfan! Tack!"
"Ingen orsak, ta det lugnt." Säger han och knallar vidare till nästa hoj.
(Numer vet jag vem det va, en känd SDK profil)

En stund senare så är det dags för ett förarmöte som genomförs på ett någorlunda organiserat vis, så t.o.m. jag förstod det mesta. Sedan är det bara iväg och dra på sej skinnet och placera hojen i rätt led inför första passet.

Grön grupp kör första 15 minuters passet, sedan ska vi i vit grupp ut.
När grön grupp hunnit köra 5 minuter så börjar jag att ta på mej hjälm och hanskar så att man ska va klar när det är dags.
Konstigt.... ingen annan har hjälmen på sej!
5 minuter senare så startar jag hojen så att den ska vara lagom varmkörd.
Konstigt.... det är fortfarande ingen annan som har hjälmen på sej!
5 minuter senare kommer grön grupp in i depån!
Äntligen börjar dom andra ta på sig hjälmar och kliva på hojarna!

Så va det dags att rulla ut på banan och......


Där bryter jag för denna gång, Anna klagar bara om det tar för lång tid mellan publiceringarna och nu orkar jag inte skriva mer i kväll. Ju mer jag tänker tillbaka så minns jag massor av episoder som hände men allt kan jag inte skriva för då blir det en roman.

Del 6. som innehåller lite körning och annat dravel kommer någon gång efter MC mässan.

Del 4. Inför första bankörningen

När sagan fortsätter så har riddaren i skitigt skinnställ haft sitt röda fullblod ett tag och är redo för större utmaningar.

Äger man en Ducati så är det självklart att man är medlem i SDK, och som medlem så har man förmånen att kunna köra på bana för en billig peng. En Ducati trivs ju dessutom alldeles förträffligt på bana så då är det ju inget att tveka om, det är bara att ge sig iväg till Gelleråsen och gasa.

Men eftersom jag inte gärna lämnar saker till slumpen så va det noggranna förberedelser som gällde. Allt som fanns att läsa på Ducceklubbens hemsida läste jag minst 10 gånger, sedan gjordes en lista på allt som skulle göras och tas med.
Nya däck måste naturligtvis på hojen som också fick orginalblåset monterat, den blev tvättad och rundsmörjd före avresan till G-åsen. I packningen fanns allt från mat och godis till kedjesmörja samt alla tänkbart verktyg som kan vara nödvändiga. Nåja alla verktyg jag ville ha med fick inte plats i packväskorna och det skulle nog bli lite tungt då. Allt packades och gjordes klart kvällen innan så det va bara att klä på sig och åka.

Så kom morgonen och jag satte mej på hojen och styrde mot G-åsen. Lite kallt va det och man blev aningen stel av att köra motorväg. Men första stopp fick vänta till OK i Örebro för tankning och inköp av olja (och mer godis). Efter att ha tankat så gick jag in och handlade allt nödvändigt samt en kopp kaffe. Efter att kaffet tagit slut så sätter jag mej på hojen och ska fortsätta min färd. Men.... var fan är nyckeln? Har jag stoppat den i fel ficka? Jag har den ALLTID i höger byxficka.

Jag letar igenom alla fickor utan resultat, jag kryper runt och letar på backen runt hojen men även det utan resultat.
Smått panikslagen går jag in på macken på jakt efter den försvunna nyckeln. Kassörskan ser ut som ett frågetecken när jag förvirrat irrar runt i butiken. Till sist måste jag fråga om hon fick den i betalning för oljan, men då ser hon bara mer undrande ut.
Så går jag ut igen och börjar fundera på hur fan jag ska göra för att tjuvkoppla Duccen så jag kan komma iväg till banan. När jag står där med pannan i djupa väck så känner jag igenom alla fickorna för 50:e gången och då känner jag ett litet hål i högra byxfickan. Med nytt hopp så börjar jag knäppa upp byxorna och känna igenom fodret i högra benet. Nere vid stövelskaftet så känner jag något hårt. Av åker stöveln och med ett ryck sliter jag ett hål i fodret längst ner i byxbenet, ut ramlar ett antal mynt och en Duccenyckel. Dagen är räddad och jag klär på mej så att färden mot G-åsen kan fortsätta.
I Karlskoga så lyckas jag genomföra ett händelselöst tankstopp (med nyckeln i vänster byxficka) och stund senare rullar jag in i Gelleråsens depå med höga förväntningar.

Nu blev berättelsen om första banåkningen så lång att jag bryter här för denna gång.
Del 5. som innehåller själva bankörningen kommer innom kort.

Del 3. Provkörning av en Ducce.

Året är 2001 när vi återvänder till vår sagas prins.

Jag har nu flyttat in i en liten tråkig lägenhet och åker omkring på allmänna vägar i 200+ på en GSX1100R. Men eftersom jag som nybliven singel nu mer råder över sin egen ekonomi så har tankarna på att förverkliga en gammal dröm återvänt. En 900SS ska inhandlas!
Jag börjar leta lite efter en lite halvskabbig och billig Ducce (jag är ju inte så noga med hur det ser ut) men det finns fan bara fina Duccar på annons.
Efter en hel del letande på nätet så hittar jag ett intressant objekt nere i Hol av alla ställen. Men av vad jag kan förstå så har den firman ganska gott rykte. Så jag ringer och snackar lite om objektet i fråga och det svar jag får är "kom ner och prova den". Ja, ja dom har ju några hojar på lagret så man kan ju alltid dra ner och prova några.

Eftersom det är 35 mil enkel resa ner till Hol så det är ju lika så bra att hyra en kärra så man kan ta hem en hoj om man skulle hitta nå intressant. Sagt och gjort, jag sätter mej i bilen och kör fyra timmar för att provköra en hoj jävel. Är jag dum i huvudet eller?

Väl nere i Hol så hittar jag en liten firma som ligger lite avsides i slutet på en grusväg. Men inne i butiken så hittade jag vad jag länge drömt om, Duccar av alla de slag. Efter att ha knallat runt och dreglat en stund (utan att hitta den hoj jag är där för att se på) så kommer Phanta fram och hälsar. Jag talar om vem jag är och varför jag är där och han börjar genast att...... Ja ni som varit där vet vem Phanta är och hur han är.

Så efter en stunds snackande och kaffedrickande så hamnar vi i ett "garage" på sidan som är fullt av Duccar och där är står även den jag är dår för att titta på.

Då utspelar sig ungefär denna dialog.
Phanta "Ta en sväng så får du känna på den" jag "Jo, ja... gör det inget om att det regnar och det bara är grusvägar här? Den blir ju skitig"
P "Nä du måste ut och köra"
J "Jag hittar ju inte här, så vart kör man"
P "Det är inget problem, det är en annan kille här som nog är sugen på en sväng och han hittar här" (säkert nån i SDK)
J "Ooki får jag bara byta om så"
P "Visst, ska du låna en hjälm"
J "Nä jag har ställ och hjälm med mej"
P "Jaha, ja, ja"

Sagt och gjort, jag byter om och kommer ut till en lagom varmkörd 900 SS. Den andre som ska ut och testa en Paso berättar vart vi ska. Men vad fattar jag när man står helt fascinerad av denna sköna uppenbarelse som avger detta underbara ljud. För första gången gränslar jag en Ducce.

För att göra berättelsen lite kortare så hoppar jag till det att jag återkommer till butiken en bra stund efter den andre provköraren som tydligen störs av det tilltagande regnet.

Phanta. "Ja hur va den?"
Jag tar av mej hjälmen.... och då är det kört! Med tindrande ögon och ett fånigt smil på läpparna så säger jag så neutralt jag kan "Jo den gick ju bra".
Jag kan ju bara ana vad Phanta tänkte "Den hojen är såld" .

Vi går in och börjar snacka affär. Ja, ja mycket snack blir det ju inte. Nå pruta funkar inte och resultatet blir en keps på köpet. Hm, Phanta är hård men rättvis. Jag fick den hoj jag ville ha och han de pengar han ville ha.
Betalning sker och ett st. SuperSport 900 från -93 lastas på den hyrda kärran.
Hemfärden sker i ren glädje och resten av året får den gamla Surzukin stå i ett hörn och skämmas.

Del 4. som innehåller första bankörningen kommer innom kort.

Del 2. Första kontakten med SDK

Sagan fortsätter -94 och brevskrivaren (som naturligtvis inte är samma person som i berättelsen) har nu två SAAB:ar, en Opel, villa, ett par hästar, katt, en GSX1100E och en Zephyr 705 samt samma sambo som tidigare.

Den stora händelsen detta år är att jag tvingas byta stationeringsort från en idyllisk lantortshåla till Vällingby. Där möts man av många nya arbetskamrater varav en av dessa visar sig dock vara lite annorlunda än dom andra, på många sätt och vis.

På det nya jobbet är vi några motorintresserade som tillsammans bildar en motorklubb och lyckas få tillgång till outnyttjade verkstadslokaler där vi kan syssla med vårt gemensamma intresse motorfordon. Kassören i klubben (den annorlunda arbetskamraten) kör även han motorcykel. Dock så höjer jag knappt på ögonbrynen när han kommer åkande på en skitig gammal Yamma SR500.

Men så en dag har vi städdag med efterföljande grillkväll i verkstaden och då han kommer farandes på en bullrande SS900. Naturligtvis så smyger man runt och dreglar på skönheten, som dock är lika skitig och sliten som hans gamla SR. (OBS! inte SS:en på bilden) Men det lappade skinnstället matchar skicket på hojen.

Efter att vi fixat en del i lokalerna så kommer pilsnern fram och grillen startas. När sedan alla är lagom mätta och sitter tillbakalutade och njuter av sommarvärmen så tar han och byter skiva i CD-spelaren. Alla sitter med gapande munnar! för ut ur högtalarna så dånar Duccemuller på högsta volym. En sån jävla galning! Han sitter dessutom och påstår att han kan höra vad det är för modell och vilka ljuddämpare som sitter på hojen.

Vid lite gemensam körning så får jag lära mej att den skitiga SS:en går att frambringa i oanade hastigheter på kurviga vägar och det är en galning som håller i styret. att Efter en tid får jag veta att galningen i fråga dessutom blivit ordförande i SDK.

Ja vad kan man tro om en sån klubb? Hojen va i alla fall jäkligt snygg (förutom all smuts)
Men inte heller denna gång köpte jag en Ducce utan nu var det dags för nytt hus och en GSX1100R.

Del 3 som innehåller första provkörningen av en Ducce kommer inom kort.